Anatomi fysiologi Anatomy Physiology Kap 27 10091040 Fluid

Anatomi - fysiologi Anatomy & Physiology: Kap. 27 (10091040): Fluid, Electrolyte, and Acid-Bace Balance Dick Delbro Ht-10

27 -1 Vätske – och elektrolytbalansen samt syra-basbalansen är nära kopplade, och är en viktig del av homeostasen

Balans – när inkomster = utgifter

Fig. 27 -1 b

Fig. 27 -2

27 -2 Hur regleras vätska-elektrolyter? 1. Det är ECF som regleras. 2. Receptorer känner av plasmavolym och osmotisk koncentration. 3. Vatten följer salt.

Tre hormoner reglerar vätskeelektrolytbalansen 1. ADH: Frisätts från hypofysbakloben via osmoreceptorer i hypothalamus. Leder till minskad urinvolym, koncentrerad urin, samt törst. 2. Aldosteron: Från binjurebarken som svar på Ang II, lågt Na+ högt K+; tar upp Na. Cl och vatten i distala tubulussamlingsrör. Utsöndrar K+.

Tre hormoner reglerar vätskeelektrolytbalansen (forts. ) 3. ANP från hjärtats förmak, BNP från hela hjärtat. Frisätts som svar på ökat blodtryck och ökad blodvolym. Hämmar: Törst; ADH; aldosteron. Resultat: Ökad diures, minskad plasmavolym, sänkt blodtryck.

27 -3 Hydrostatiska och osmotiska tryck reglerar transport av vatten och elektrolyter för att upprätthålla vätskebalans

Fig. 27 -3

Dehydrering-när vattenförluster överstiger vatteninkomster • Orsak: Svettning; diarré; kräkning. • Då stiger den osmotiska koncentrationen i ECF (hypernatriemi) • Detta leder till vattenutträde från ICF. • Detta kan leda till svår törst, intorkning, sänkt plasmavolym, sänkt blodtryck, chock. (Def. på chock: Otillräcklig genomblödning av kroppens olika vävnader).

Hyperhydrering-när vatteninkomster överstiger vattenförluster • Orsak: Intag av rent vatten; oförmåga att utsöndra vatten (njursjukdom; hjärtsvikt); överdriven ADH-produktion. • Då sjunker den osmotiska koncentrationen i ECF (hyponatriemi). • Detta kan utvecklas till vattenintoxikation med CNS-påverkan

27 -4 Na+, K+, Ca 2+ och Cl- - balansen • Den totala elektrolytkoncentrationen påverkar vattenbalansen. • Koncentrationen av enskilda joner kan påverka cellfunktionen (t. ex. K+ och Ca 2+).

Na+-balansen • Na+-mängden i ECF regleras av - Na+-upptaget i tarmen. - Na+-utsöndringen i njurarna och via svettning.

K+-balansen • K+-koncentrationen i ECF regleras av: - K+-upptaget i tarmen. - K+-utsöndringen i njurarna (jonpumpar i distala tubulus och samlingsrör – regleras av aldosteron). • Plasmakonc. av K+ < 3, 5 m. M: Hypokaliemi. Muskelsvaghet. • Plasmakonc. av K+ > 5, 5 m. M: Hyperkaliemi. Muskelkramper, hjärtarrytmier.

Ca 2+-balansen • Mest förekommande mineralet i kroppen. • Har betydelse för nerv-muskelfunktion, enzymreaktioner, blodkoagulationen, second messenger. • Regleras av upptag i tarmen, upplagringfrisättning från skelettet, förlust i njurarna. Styrs av fr. a. PTH och vit D som ökar Ca 2+konc. i plasma. Motverkas av calcitonin.

Ca 2+-balansen (forts. ) • Hyperkalcemi: Orsakas av hyperparathyreoidism. Trötthet, hjärtarrytmi, förkalkning av vävnader. • Hypokalcemi: Orsakas av hypoparathyreoidism; nedsatt njurfunktion; D-vitaminbrist. Ökad retbarhet i nerver-muskler (muskelkramper); hjärtarrytmier, svag hjärtkontraktionskraft.

Mg 2+-balansen • Är till stor del upplagrad i skelettet. • Viktig katjon i ICF – co-faktor för enzymer.

Fosfatbalansen • Fosfatjonen är en viktig anjon i ICF för syntes av nukleinsyror, bildning av ATP, enzymfunktion. • Upplagrad i skelettet. • Reabsorberas i njurtubuli (stimuleras av D-vitamin.

Cl- - balansen • Den mest förekommande anjonen i ECF. • Absorberas med Na+ i tarm och njurar. • Förluster med urin, svett.

Vad är p. H? • Vätejonkoncentrationen är runt 0, 1 mikromolar (= 0, 0000001 M)! • Små tal och stora tal är besvärliga att arbeta med. Logaritmer gör stora och små tal praktiska. • -log [H+] = p. H • När p. H går upp, så går [H+] ner – det blir mer basiskt (= mera alkaliskt). • När p. H går ner, så går [H+] upp – det blir surare.

27 -5 Syra-basbalansen – viktigt för homeostasen • • Normalt p. H i ECF: 7, 35 -7, 45. < 7, 35: Acidos. >7, 45: Alkalos. Man överlever knappast p. H <6, 6 eller >7, 7! • Acidos leder till CNS-påverkan, hjärtsvikt, perifer vasodilatation. • Alkalos leder till kramper, CNSpåverkan.

Kroppens syror • 1. Flyktiga syror – kan vädras ut: Kolsyra (beroende av karbanhydras i erytrocyter, leverceller, njurceller, parietalceller). PCO 2 är den viktigaste faktorn som påverkar p. H i vävnaderna. • 2. Fixa syror – kan inte vädras ut. Svavelsyra, fosforsyra från aminosyrametabolismen och vid nedbrytning av fosfolipider och nukleinsyror. • 3. Organiska syror (mjölksyra, ketonkroppar).

Kroppen klarar tillfälliga förändringar i vätejonkoncentrationen genom sina buffertsystem

Vad är en buffert? • En buffert binder vätejoner eller frisätter vätejoner för att hålla omgivningens p. H konstant trots förändringar i syramängden.

Extracellulära buffertsystem • Viktigast är kolsyra-bikarbonatbufferten.

Intracellulära buffertsystem • Viktigaste är fosfatbuffert och intracellulära proteiner.

Fig. 27 -9

27 -6 Respiratorisk acidos/alkalos • p. H-förändring som beror på andningen. ”Botas” av att njurarna utsöndrar överskottet via tubuluscellerna.

Metabolisk acidos/alkalos • p. H-förändring som inte beror på andningen (utan t. ex. p. g. a. bildningen av sura produkter, vid njursjukdom eller diabetes). ”Botas” av att lungorna vädrar ut mer syra. Detta styrs av de centrala kemoreceptorerna som svarar på CO 2 -halten i blodet.