Vikingatiden Vikingatiden Vikingatiden varade omkring r 800 1050

Vikingatiden

Vikingatiden • Vikingatiden varade omkring år 800 -1050. • Många svenskar, danskar och norrmän (nordbor) seglade till andra länder med sina skepp. • Dessa sjöfarare kallades vikingar. • De flesta bedrev handel medan andra var sjörövare som rövade till sig rikedomar.

Handelsfärderna • • • Vikingarna hade med sig varor från Birka i Sverige, Hedeby i Danmark och från handelsplatser på Gotland. Sålde bland annat pälsar från bäver, ekorre, räv och andra djur. De sålde också trälar. Trälar togs med hemifrån eller tillfångatogs under färden. Vikingarnas varor var eftertraktade ute i Europa. Nordborna köpte hem vapen, glas, tyger, vin, smycken, guld och mynt från främmande länder.

Plundringståg • Många vikingar rövade till sig rikedomar. • De plundrade kloster och städer på sina vikingatåg. • Många var rädda för vikingarna och deras raseri!

Vikingaskeppen • • • En del av vikingarnas framgångar berodde på båtarna. Krigsskeppen hade ett tjugotal åror på varje sida. I ett stort hövdingaskepp kunde det få plats 50 män. De sov under ett tält som spändes upp i masten. De hade sköldar av trä som var täckta av läder. Sköldarna satt fast på skeppets utsida under färden. Handelsskeppen kallades för knarrar. De var bara hälften så långa som krigsskeppen men lika breda. Det fanns mindre och lätta skepp till flodresor. Vikingaskeppen hade nästan ingen köl, därför kunde de glida in vid grunda stränder och anfalla. När vikingarna skulle strida satte de upp ett drakhuvud i fören för att skrämma fiender och onda makter.

Birka • • • Birka låg på ön Björkö i Mälaren. Birka var en av nordbornas viktigaste handelsstäder. Staden bestod av en samling låga hus med tak av torv, trä eller halm. Vid bryggorna la handelsskeppen till med varor från hela världen. Birkas hantverkare gjorde verktyg av järn och vackra smycken av älghorn, brons och silver. De vävde också tyger. Hantverk från Birka såldes till andra länder.

Vikingafärderna • • • Danska och norska vikingar seglade ofta västerut till England och Irland. Många nordbor bosatte sig utomlands och byggde handelsstationer vid flodmynningarna. I slutet av 800 -talet flyttade många nordbor till England då den danske kungen erövrat landet. Nordborna bosatte sig även vid Frankrikes norra kust där de fick tillstånd av den franska kungen att bo om de skyddade landet mot andra vikingar. Landskapet kallas fortfarande Normandie. Norska vikingar bosatte sig på det obebodda Island. I slutet av 900 -talet nådde isländska sjöfarare till Grönland där de bosatte sig. • • Några av de på Grönland fortsatte senare västerut och kom till en kust de kallade för Vinland. Det var Amerika. Svenska vikingar seglade ofta österut över Östersjön och in i Ryssland. Ibland fick de dra skeppen på land på stockar. Titta på kartan på sida 14 -15 i boken för att se hur vikingarna seglade!

Varför började färderna? • Kan ha varit för att de inte längre kunde försörja sig på gården, jorden räckte inte till alla. • Många lockades kanske av spännande berättelser om främmande länder och obebodda öar. • Andra ville komma undan mäktiga hövdingar.

Vikingagården • • • De flesta vikingarna var bönder. De tillverkade nästan allt de behövde själva, (mat, kläder, skor, redskap, verktyg). Nästan bara salt som de var tvungna att köpa eller byta till sig. Flera generationer bodde på samma gård. Gården bestod av ett boningshus och en smedja. Väggar av trä och tak av torv, vass eller halm. Huset var ett enda stort rum där människor och djur bodde tillsammans. Runt väggarna stod bänkar att sova och sitta på. Maten förvarades i en avskild del av huset. I smedjan hettade man upp järn över elden och tillverkade verktyg.

Kvinnor och män • • Kvinnorna skötte hushållet. Männen arbetade på åkern eller jagade och fiskade. Kvinnorna hjälpte till när höet skulle in och när säden skulle skördas. Kvinnorna skulle förse gårdens folk med mat och kläder. De lagade mat över öppen eld, ystade ost, kärnade smör, saltade och torkade fisk och kött. Kvinnorna spann tråd av fårens ull och vävde tyg till kläder. Bondhustrun var den mäktigaste kvinnan och hade nycklarna till alla kistor, skrin och hus. Bondhustrun bestämde på gården om husbonden var på vikingatåg.

Barnen • • • När ett barns föddes bestämde husbonden om det skulle få leva eller ej. Ett svagt barn kunde sättas ut i skogen för att dö. Barnen fick lära sig vad de behövde kunna som vuxna. Flickor fick lära sig laga mat och sy, pojkarna jordbruk och jakt. Någon skola fanns inte. Inte så många som kunde läsa och skriva. Barnen fick hjälpa till med arbetet på gården redan som mycket små.

Trälarna • • På större gårdar hade man trälar. Trälarna gjorde det tyngsta arbetet, som att plocka sten, gödsla, hugga ved mm. Allt som bonden eller bondhustrun ville ha gjort var trälen tvungen att göra. Bonden ägde sina trälar och kunde köpa och sälja dem som han ville. Bonden kunde döda sin träl utan att bli straffad. Både vuxna och barn kunde bli trälar. Oftast födde man till att bli träl, andra kunder vara krigsfångar eller brottslingar som blivit trälar.

Nordbornas gudar • • Nordbornas gudar kallades för asagudar. Viktgast var Tor, Oden och Frej. Asagudarna bodde i Valhall, dit kom de modiga vikingarna när de dött. Oden var mäktigast – vishetens, krigens och dödens gud. Man offrade människor till honom. Oden hade bara ett öga, det andra hade han offrat för att dricka ur vishetens brunn. Odens två korpar hette Hugin och Munin, de spionerade på människor och jättar och viskade allt till Oden. Tor var Odens son och var krigets och åskans gud. • • • Tor åkte i en vagn som kördes av två bockar, då åskade det. I handen hade han hammaren Mjölner som han dödade jättar med. Frej kallas också för Frö, till honom offrade man för att få bättre skörd. Var 9: e år hölls en stor offerfest i Uppsala.

Nordbornas gudar • • Nordbornas gudar kallades för asagudar. Viktgast var Tor, Oden och Frej. Asagudarna bodde i Valhall, dit kom de modiga vikingarna när de dött. Oden var mäktigast – vishetens, krigens och dödens gud. Man offrade människor till honom. Oden hade bara ett öga, det andra hade han offrat för att dricka ur vishetens brunn. Odens två korpar hette Hugin och Munin, de spionerade på människor och jättar och viskade allt till Oden. Tor var Odens son och var krigets och åskans gud. • • • Tor åkte i en vagn som kördes av två bockar, då åskade det. I handen hade han hammaren Mjölner som han dödade jättar med. Frej kallas också för Frö, till honom offrade man för att få bättre skörd. Var 9: e år hölls en stor offerfest i Uppsala. Då offrade man både hundar, hästar och människor till gudarna.

Runskrift • • • Vikingatidens bokstäver kallas för runor. Bokstäverna är kantiga eftersom de ristades in i sten eller trä. Det som ristats i trä har ruttnat bort, men tusentals runstenar finns bevarade. Stenarna är ofta minnesstenar över vikingar som kämpat och dött utomlands eller som gjort nytta genom att bygga en väg eller en bro. På stenarna kan det också finnas bilder och spännande sagor. Runskriften förekom mest i slutet av vikingatiden när kristendomen började komma till Sverige.