Sagor sagoforskning Etnologi moment A 3 Campus Engelska

Sagor & sagoforskning Etnologi, moment A 3 Campus Engelska parken Camilla Asplund Ingemark & Birgitta Meurling

Föreläsningens innehåll Per Gustavssons & Ulf Palmenfelts trebandsverk Folksagan i Sverige (2017): 1. Insamlarna, 2. Berättarna och 3. Berättelserna * Prisbelönt av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 6 november 2018. * Vad är en folksaga? Sagans former: klassificering av sagans undergenrer Sagans särdrag: sagan i folkloristisk genreteori Resurser för folksagoforskning: komplettering till Per Peterson

Vad är en folksaga? (jfr Peterson) Sagan berättas som underhållning, utan sanningsanspråk. Kan vara enepisodisk eller flerepisodisk. Handlingen utspelar sig i en fiktiv, stiliserad sagovärld. Är en komplicerad form att behärska som berättare, då den kan vara lång och bestå av många episoder som ska följa ett visst schema. Sagan har en hjälte/hjältinna som är fokus i berättelsen. (Bengt af Klintberg) Har upptecknats i folkliga miljöer. Flera oberoende varianter ska finnas belagda, utan litterär förlaga. Kontrast till konstsagan. Dock: ett samlingsbegrepp för en heterogen berättelsemassa (Alf Arvidsson).

Vad är en folksaga? Alla försök att karaktärisera folksagan som helhetsbegrepp blir lätt problematiska, eftersom sagans undergenrer är så olika sinsemellan. Också kravet att de inte får ha litterärt ursprung kan vara problematiskt, eftersom samspelet muntlig–skriftlig tradition kan vara komplext. Jfr booklore. Införandet av folksagan som begrepp och intresset för den som fenomen var ett led i ett romantiskt försök att hitta en motvikt till den egna samtidens ”överdrivet förfinade” borgerliga kultur. Liksom många folkloristiska grundbegrepp bygger den på en principiell åtskillnad mellan folklig kultur och borgerlig kultur, som inte fanns förrän omkring 1800.

Sagans former: klassificering av sagor Undersagor: har ett underifrån-perspektiv, det är den fattige och förlöjligade som får sin revansch till slut. Slutar ofta lyckligt, gärna med bröllop, men vägen dit kan vara knagglig och kantad av faror. Slutar också med samhällelig upphöjelse eller rikedom, med eller utan prinsessa. Speglar den verklighet som många undersagoberättare levde i, t. ex. Mickel i Långhult (Gustavsson & Palmenfelt, del 2, s. 13– 20). Många tillhörde själva samhällets lägsta skikt, var obesuttna, kringvandrande hantverkare (bra sätt att utöka sin repertoar!). Jfr Mickel i Långhult (1778– 1860).

Sagans former: klassificering av sagor Undersagor: inleds och avslutas med relativt fast uppsättning inlednings- och slutformler: ”Det var en gång…”, ”Och sen var jag inte längre med. ” Dessa skapar tydlig inramning (eng. frame, Erving Goffman) som skiljer sagan från annat tal (Richard Bauman). Tretalet viktigt redskap för att strukturera sagan: episoderna upprepas i olika variationer tre gånger; det finns tre systrar eller tre bröder, osv. Också mnemotekniskt, gör det lättare att komma ihåg. ”Drakdödaren”, ”Askungen”, ”Lille Prick” (se t. ex. Swahns sagoutgåva).

Sagans former: klassificering av sagor Novellsagorna (novella) skiljs ut från undersagorna främst för att hjälten/hjältinnan mer förlitar sig på sin egen förmåga än på magiska hjälpmedel. Bygger på förslagenhet, oräddhet eller tur. I övrigt kan inslagen ändå vara lika fantastiska som i undersagan. Vissa novellsagor kan vara mer realistiska. ”Lögnbrackan” (se Swahn).

Sagans former: klassificering av sagor Djursaga/fabel (fable): aktörerna är djur som getts mänskliga drag (antropomorfiserats). Har begränsat persongalleri, med ett eller två djur i huvudrollerna. Stereotypa karaktärsdrag: räven oftast listig, björnen dum och lättlurad. Fyller ofta undervisande (didaktisk) funktion med tydlig moral. Underhållande funktion, t. ex. sagorna om räven. Förklarande (aitiologisk) funktion, t. ex. ”Hur björnen fick stubbsvans”.

Sagans former: klassificering av sagor Djursagan inte så vanlig i Norden jämfört med andra undergenrer av sagor. Däremot viktig i andra kulturer, t. ex. klassisk grekisk, afrikansk. Fortlever i samtida barnkultur, t. ex. barnprogrammet Fablernas värld, SVT: s Tinga tinga från Zimbabwe. www. svtplay. se/video/51000/tinga-sagor/tinga-sagor-sasong -1 -avsnitt-19 -1? start=auto

Sagans former: klassificering av sagor Kedjesagor (chain tales): berättelse som bygger på upprepning, där en episod läggs till en annan, ofta berättad i en hisnande fart. Bygger logisk kedja av så många element som möjligt, gäller att komma ihåg allt. Ex. ”Jätten och ekorren” (Swahn), ”Sagan om pannkakan”. Har använts som minneslek i Sverige. Motiven ibland hämtade från fablerna, oklar genreuppdelning: flerepisodiska berättelsen har fällt avgörandet. Tydlig underhållningsfunktion. I Europa ofta traderad vuxna–barn eller barn–barn.

Sagans former: klassificering av sagor Skämtsagan: ofta kortare, anekdotisk berättelse. Tros numera ha varit den allra vanligast förekommande undergenren av saga i äldre tid, och den som levt kvar längst. Dumhet och högfärd bärande teman. Tre bärande tematiker: a)förlöjligande av makt och myndighet, b) förhållandet mellan könen, och c) dumma människor Exempel: ”Jägaren och prästen”, ”Kärringen på sjuksängen” (Gustavsson & Palmenfelt, del 1, s. 208 f).

Sagans former: klassificering av sagor Tricksterfigur vanligt förekommande. Vänder upp och ner på den sociala ordningen. Uppträder ofta på liminala platser: korsvägar, offentliga platser, portar och trösklar. Står mellan samhällets ordning och kaos. Framstår som avvikande på olika sätt: både gamla/unga, man/kvinna, människa/djur. Är amoraliska och asociala (Barbara Babcock-Abrahams).

Sagans former: klassificering av sagor Gränsen mellan skämtsagan och andra sagor kan vara otydlig. Exempel: Sagan om skördedelningen. Två kompanjoner bestämmer sig för att odla en åker tillsammans och dela på skörden så att en får den ovan jord och den andra den under. Trickstern odlar korn och den andra får bara rötterna. När den andre protesterar och vill ha det ovan jord nästa år, odlar trickstern då potatis. Kan berättas om två människor (skämtsaga), men också om djur (fabel) eller om den dumme djävulen (sagor om den dumme jätten och motsvarande). Samma intrig: tre undergenrer.

Sagans former: klassificering av sagor Sagor om den dumme jätten (tales of the stupid ogre): korsning mellan undersaga och skämtsaga. Persongalleriet är som i undersagan: övernaturliga väsen som jättar, troll, djävulen. Humorn pekar mot skämtsagans håll: dumhet gisslas. Urskiljs som egen undergenre i Aarne Thompsons sagotypindex. Ex. ”Pojken som åt i kapp med jätten”.

Sagans former: klassificering av sagor Lögnsaga/skröna (tall tale): ofta framställer berättaren lögnsagan som om den var sann och något vederbörande upplevt själv. Först vartefter berättelsen framskrider och händelserna blir allt mer fantastiska blir det uppenbart att det är en lögnsaga och inte en personlig erfarenhetsberättelse. Kan vara rent underhållande, men också brukas i maktsyfte, för att driva med eller lura yngre och nykomlingar. Ex. jakt- och fiskehistorier, skepparhistorier. Klassisk forskningsskildring i Richard Baumans Story, Performance, and Event (1986). Baron Münchhausens historier litterär motsvarighet.

Sagans former: klassificering av sagor Legendsaga (religious tale): sagor med Gud, Jesus, djävulen, apostlar eller helgon i huvudrollerna. Ex. ”Varför aspens löv darrar”. Särskilt vanliga i katolsk tradition, men har också förekommit i nordisk protestantisk tradition. www. sagobygden. se/berattarskatten/ taggar/legendsaga

Sagans särdrag: sagan i folkloristisk genreteori Sagan en spretig genrekategori som är svår att göra enhetlig. Folksagan blev tidigt föremål för de folkloristiska forskarnas intresse, tillsammans med balladen. Berodde bl. a. på dess form och ”ålderdomlighet”. Gällde framförallt den långa och komplicerade undersagan. Viktig komponent i genrediskussionen inom folkloristiken på 1960– 80 -talet. Bröderna Grimm: ”Sagan är mera poetisk, sägnen mera historisk”.

Folkloristisk genreteori under 1960– 1980 -talet Huvuddebatten om huruvida folkloristiska genrer skulle vara idealtyper (forskarbegrepp) eller utgå från kulturens egen genreindelning (folkbegrepp). Har särskilt förknippats med Lauri Honko (Finland) och Dan Ben-Amos (USA). Honko ville behålla gamla genrebeteckningar som ett gemensamt analytiskt språk för folklorister. Ben-Amos menade att de folkloristiska genrebegreppen var eurocentriska och därmed kunde ”våldföra sig” på den muntliga kulturen i andra kulturer. Stort fokus på att definiera genrer, särskilt i förhållande till varandra.

Max Lüthis beskrivning av sagans stil Fokus på händelseförloppet: inga närmare beskrivningar Känslor och relationer projiceras utåt: ingen psykologisering Laborerar med ytterligheter och kontraster Upprepningen som stildrag Handlar om oförgänglig värld

Sagans och sägnens verklighetsbeskrivningar (Lüthi) Saga Sägen Beskriver tidlös värld. Har mer historisk karaktär. Människans värld och den övernaturliga världen hänger samman: finns inga gränser. Människans värld och den övernaturliga världen beskrivs som åtskilda: finns gräns som måste överskridas. Möte med det övernaturliga är något självklart. Människa och övernaturligt väsen interagerar utan problem. Möte med det övernaturliga oväntat och ofta skrämmande. Interaktion människa–övernaturligt väsen ofta konfliktfylld.

Resurser för folksagostudier: komplettering till Sagans teorier (Peterson 2009) Svenska sagor: Ny mastodontutgåva av Ulf Palmenfelt och Per Gustavsson, Folksagan i Sverige (2017). Tre delar: I. Insamlarna; II. Berättarna; III. Berättelserna.

Resurser för folksagostudier: komplettering till Sagans teorier (Peterson 2009) Internationella resurser: The Greenwood Encyclopedia of Folktales and Fairytales 1– 3, red. Donald Haase. Uppdatering av Aarne Thompsons typkatalog: Hans-Jörg Uther: The Types of International Folktales 1– 3. (ATU) På grund av den kritik som riktades mot Aarne–Thompsons typkatalog, påbörjades arbete för att arbeta om den. Leddes av Hans-Jörg Uther. Nya typbeskrivningar, över 250 nya typer. Ovanliga typer borttagna. Förutom AT(U) finns många regionala typindex, ofta utgivna i serien Folklore Fellows’ Communications.