Verb Ett verb talar om vad ngon gr

Verb Ett verb talar om vad någon gör eller vad som händer. Det regnar och blåser. Vi hämtar stövlar och byter till regnkläder.

Verb - Infinitiv ¡ Grundformen av ett verb Måla, springa, försöka, ställa, bo ¡ De flesta svenska verb slutar på –a i infinitivform. För att veta hur infinitiv-formen ser ut kan man sätta att framför: Att måla, att springa, att försöka. ¡ Att kallas infinitivmärke.

Konjugationer Det finns 4 konjugationer… (böjningsgrupper)

Grupp 1 ¡ Infinitiv -a ¡ Imperativ -a ¡ Presens - ar ¡ Preteritum - ade ¡ Supinum - at Ex. titta, öppna, vänta, arbeta, regna etc.

Grupp 2 a ¡ Infinitiv -a ¡ Imperativ - ¡ Presens - er (slutar på -r = samma. Ex. hör, kör, lära, göra) ¡ Preteritum - de ¡ Supinum -t Ex. Bygga, ringa, säga, böra etc.

Grupp 2 b ¡ Infinitiv -a ¡ Imperativ - ¡ Presens - er ¡ Preteritum - te (p, t, k, s, x) ¡ Supinum -t Ex. sätta, söka, köpa, läsa, växa etc.

Grupp 3 - korta verb ¡ Infinitiv - (slutar på annan vokal än –a) ¡ Imperativ - ¡ Presens - r (lång vokal) ¡ Preteritum - dde (kort vokal) ¡ Supinum - tt (kort vokal) Ex. bo, bry, nå, tro, må, klä, avsky, sy, bero etc.

Grupp 4 – Starka verb ¡ Infinitiv -a ¡ Imperativ - ¡ Presens - er ¡ Preteritum - ingen förändring men byter vokal ¡ Supinum - it (byter ibland vokal ex. suttit) fortsättning…

fortsättning grupp 4. Om verbet slutar på konsonant i imperativ, lägg till –a. ¡ Om verbet slutar på vokal, lägg till –r. ¡ Om verbet slutar på konsonant, lägg till –er. ¡ Korta ljud måste ha dubbla konsonanter. ¡ Starka verb ändras i vokal: Øi-e skriva skrev skrivit Øi-a-u dricka drack druckit Øu-ö-u bjuda bjöd bjudit Øy-ö-u frysa frös frusit ¡

Oregelbundna verb ¡ Verb som inte har några regler. Lär dig dem utantill! Ex. se ligga stå se! ser ligg! ligger stå! står såg låg stod sett legat stått

Tema & Tempus ¡ Man tar Tema på verb Infinitiv Preteritum Supinum (att) bo (i går) bodde (har) bott ¡ Verben kan ha olika Tempus (tidsformer) Presens (nutid) Preteritum (dåtid) Perfekt (har + supinum) Pluskvamperfek t (hade + supinum) Futurum (ska + infinitiv) pluggar pluggade har pluggat hade pluggat Ska plugga, kommer att plugga ¡.

Skillnad mellan preteritum & perfekt.

Preteritum o Man talar om något som skedde i förfluten tid vid en bestämd tidpunkt. o För att tala om att något skedde i förfluten tid men att det är slut nu. Ex. Jag var i Paris 2002. Jag har varit i Paris. Bestämd tidpunkt Ingen bestämd tidpunkt. Jag bodde i Göteborg i 4 år. (men nu bor jag i Skellefteå) Jag har bott i Göteborg i 4 år. (och jag bor där fortfarande)

Perfekt 1. – när något fortsätter i nutid. Ex. Zara har bott i Sverige i ett år. (och bor fortfarande) Hon har läst svenska i åtta månader. (och läser fortfarande) 2. – när handlingen är slut men det finns ord för nutid. (i år, idag, den här veckan…) Ex. Zara har lärt sig många nya ord den här veckan. Jag har druckit 2 koppar kaffe idag. 3. - när tiden inte är intressant (handlingen är det viktiga) Ex. - Ska vi dricka kaffe? – Nej, jag har redan druckit. - Var är Ali? – Han har rest till Tyskland. 4. – med obestämt tidsord Obestämt tidsord = några gånger, ibland, alltid, aldrig, Ex. Jag har aldrig varit i Finland. Har du åkt helikopter någon gång? Har du simmat i Atlanten (någon gång)?

Preteritum eller perfekt? • Tiden är slut vs. det finns resultatet nu Jag åt frukost i morse. (tiden är slut) Jag har ätit och nu är jag mätt. (resultat nu) • Tiden och/eller handlingen är slut vs. Tiden och/eller handlingen är inte slut Kalle slog Olle. (handlingen är slut) Kalle har slagit Olle idag. (tiden är inte slut) • Tiden och/eller handlingen är slut vs. Resultatet eller försättningen är intressant Kalle slog Olle. (handlingen är slut) Kalle har slagit Olle och han dog. (resultatet) • Tidsordning i förfluten tid vs. Tidsordning i förhållande till "nu" När jag hade ätit, var jag mätt. Jag har lagat mat och nu äter vi. • Resultatet "då" vs. Resultatet/konsekvens "nu" p. g. a. en tidigare handling Jag hade pengar, för att jag hade fått lön. Jag har pengar nu, för att jag har fått lön.

Huvudverb och hjälpverb ¡ Huvudverbet är det som talar om vad som händer i en mening: ¡ Jag målar. Jag målade igår. Jag har målat. ¡ Hjälpverbet står alltid tillsammans med ett huvudverb. De talar om när något händer: ¡ ¡ ¡ Har, hade: Ska, skulle: Kommer att: Jag har målat. Jag hade målat. Jag ska måla. Jag skulle måla. Jag kommer att måla.

Modala hjälpverb Hjälper till att uttrycka vilja, möjlighet eller tvång. Kan ¡ Vill ¡ Får ¡ Bör ¡ Brukar ¡ Måste ¡ Jag kan måla Jag vill måla Jag får måla Jag bör måla Jag brukar måla Jag måste måla

Både hjälpverb och huvudverb ¡ I meningar med bara ett verb är verbet alltid ett huvudverb. ¡ Jag har en cykel Har är huvudverb. Det finns bara ett verb i meningen. Verbet talar om vad som ”händer” i meningen. ) ¡ Jag har målat Här är har hjälpverb. Det talar om när handlingen utförs, men inte vad som händer i meningen (målat är huvudverb. )

Övning –hitta verben 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Jag vill gärna hjälpa dig med det här. Jag kan redan se bergen. Du bör inte ge Fido din sko. Jag ska fika på kaffekoppen i morgon Har du sett min bok? Hur kunde Gustav gå vilse? Jag bara måste se den nya filmen! Får du komma hem sent ikväll?

Övriga verbformer Form Exempel Perfekt particip: böjs som Var stängd. Blev stängd. adjektiv, efter verben vara/bli Presens particip: oböjlig, Springande, skrattande. används som adjektiv. ¡ Passiv och aktiv form l Aktiv form – subjektet utför handlingen ¡ l En expert lagade datorn Passiv form – den sk. agenten utför handlingen ¡ Datorn lagades av en expert