Rhprofylax i samband med graviditet Sara Alson Specialistlkare

Rh-profylax i samband med graviditet Sara Alson, Specialistläkare Skånes Universitetssjukhus

Rh-profylax • Postnatal Rh. D-profylax infördes 1968 - incidensen Rh. D-immunisering minskade från 14% till 1% • Humana poolade polyklonala antikroppar • Patogeninaktiverad • Begränsad tillgång • Ges på strikt indikation

Indikationer • Endast till icke-immuniserade Rh. D-negativa individer • Ges vid risk för fetomaternell blödning • Ges inom 72 timmar – viss skyddseffekt upp till 10 -14 dagar

Dosering • 50 E (10 µg) anti-D skyddar mot exponering för 1 ml Rh. D-positivt blod • 500 E före gv 20+0, 1250 -1500 E efter gv 20+0 Rhophylac® 1500 E (300 µg) Rhesonativ® 625 E (125 µg), 1250 E (250 µg)

Stor fetomaternell blödning • Kvantifieras med flödescytometri • Extra Rh-profylax ges om – > 25 ml fetalt blod – > 0, 5% fetala erytrocyter • 1250 -1500 E Rh-profylax ges per 0, 5% fetala erytrocyter • Upp till 5 sprutor samtidigt

Rh. D-profylax i tidig graviditet • Bristfällig evidens avseende nyttan med Rh. D-profylax vid spontan och inducerad abort i första trimestern • Olika rekommendationer internationellt (ACOG, RCOG, DSOG…) • Oftast rekommenderas Rh. D-profylax efter kirurgisk intervention - Vad baseras rekommendationerna på?

Första trimestern • Rh. D-antigenet uttrycks på fetala erytocyter från ca graviditetsvecka 6. • 0, 1 ml Rh. D-positivt blod kan orsaka en immunisering • Hur stor är fostrets blodvolym?

Första trimestern forts… • Incidensen fetomaternell blödning ca 3% • Oklart hur väl en tidig fetomaternell blödning relaterar till immunisering • Av alla immuniseringar sker ca 7% i första trimestern?

Spontan och medicinsk abort • Sannolikt mycket liten fetomaternell blödning • Evidens saknas för att rekommendera Rh. Dprofylax före graviditetsvecka 12 (Cochrane, NICE).

Kirurgisk abort • Signifikant fetomaternell blödning (>0, 1 ml) • 2 -8% risk för immunisering • Risken ökar proportionellt med gestationsåldern • Rh. D-profylax rekommenderas

Trofoblastsjukdom • Evidens för Rh. D-profylax saknas • Oklart om trofoblasterna uttrycker Rh. Dantigen • Partiell mola? • Rh. D-profylax vid kirurgisk åtgärd

Ektopisk graviditet • Vid rupturerad tuba finns signifikant fetomaternell blödning hos ca 25% • Fetala erytrocyter absorberas lätt från peritonealhålan. • Rh. D-profylax vid kirurgisk åtgärd

Rh. D-profylax i andra och tredje trimestern • Rh. D-profylax i samband med kliniska situationer • Rutinmässig riktad antenatal Rh. D-profylax i tredje trimestern • Postnatal Rh. D-profylax

Rh. D-profylax ska ges vid: • Invasiv prenatal provtagning och intrauterina ingrepp (250 -300 µg) • Placentakomplikationer med antepartal blödning - överväg kvantifiering av fetomaternell blödning • Abdominellt trauma • Yttre vändning av foster • Intrauterin fosterdöd

Rutinmässig riktad antenatal profylax i tredje trimestern • Sensitisering pga tyst fetomaternell blödning under pågående graviditet • RAADP minskar incidensen immunisering från ca 1% till 0, 2 -0, 3% • 60% av Rh. D-negativa kvinnor bär på ett Rh. Dpositivt foster • Fetal Rh. D-screening från graviditetsvecka 10

Rutinmässig antenatal profylax • 1250 – 1500 E (250 -300 µg) ges i graviditetsvecka 2830 • Ska ges även om Rh-profylax givits på annan indikation tidigare under graviditeten • Halveringstid ca 3 veckor • Överväg upprepad dos i fullgången tid

Postnatal Rh. D-profylax • Största risken att bli immuniserad pga fetomaternell blödning är i samband med förlossningen. • Postnatal Rh. D-profylax minskar risken för immunisering från 14% till 1%. • 1250 -1500 E (250 -300µg) inom 72 timmar • Högre dos nödvändig vid större fetomaternell blödning.

Sammanfattning • Bristfällig evidens avseende nyttan med Rhprofylax i första trimestern • Rh. D-profylax ska ges: • i samband med kirurgiskt avbrytande av graviditet (abort, mola, extrauterin graviditet) • vid abort i 2: a trimestern • vid invasiva ingrepp samt vid risk för fetomaternell blödning • som riktad profylax i graviditetsvecka 28 -30 • postnatalt

Sammanfattning forts… Aktuella doser: • 250 E (50 µg) i första trimestern • 500 E (100 µg) före gv 20+0 • 1250 -1500 E (200 -300 µg) efter gv 20+0 och postnatalt, samt vid invasiva ingrepp