Ordmusik Prosodi betyder rytm och klang i ett

Ordmusik Prosodi betyder rytm och klang i ett språk. Svenska talas i 4/4 takt säger experterna. Hur som helst, så är det bara betonade stavelser man behöver vara noga med, för de obetonade betyder så lite, om melodin är rätt. Lång vokal skall dessutom vara jättelång, som ett utdraget tuggummi, medan kort vokal ska vara pyttekort och studsa som en tennisboll.

Ordmusik Har du svårt för att höra skillnaden mellan lång och kort på vokalerna, så lyssna på konsonanterna som kommer efter. Vi har alltid lång konsonant efter kort vokal: Villa, komma, hemma, titta osv. Lyssna:

Ordmusik Och efter lång vokal har vi alltid kort konsonant: Vila, koma, tema, rita osv. Lyssna:

Ordmusik Nu följer ett antal dikter om, just det, KÄRLEK, alla skrivna av svenska poeter. Läs en dikt i taget, lyssna på inläsningen och försök sen läsa med uppläsaren så du hittar hans eller hennes rytm. Det blir lite som att dansa tango!

Ordmusik IVAR AHLSTEDT _______________________ En flicka i blommig klänning och sommarnatt i mitt rum och under den blommiga klänningen bor livets mysterium En flicka i blommig klänning och sommarnatt i mitt rum men snart låg den blommiga klänningen på golvet och kände sig dum Men gryningen kom omsider med ljus över gränder och tak och klänningen blev helt plötsligt en nyttig och nödvändig sak

Ordmusik IVAR AHLSTEDT _______________________ sover du så vakar jag livets lagar är grymma din är varje morgons dag för mej ska det skymma och skymma älskar dej men du är din jag har inget att vänta öppna dörrn släpp andra in jag hjälpte dej bara att glänta

Ordmusik KARL ASPLUND _______________________ Redan ljusnar julinatten. Redan klarnar himlen rött. Nyss min älskade har somnat vid min sida trygg och trött. Redan vaknar fågelsången. Sakta sjunga pulsens slag. Varm och klar i hjärtat vaknar livets långa lyckodag.

Ordmusik MARIA BENKTZON _______________________ Ett inbrott har förövats i en människa. Förövaren, som är en yngre medelålders man tog sig in genom hjärtat, som vid tillfället var olåst. När tjuven i sitt ivriga letande efter en 100% ig själ inte fann det han sökte, gick han löst på inredningen. Diverse oersättliga föremål solkades ner och slogs sönder. Hjärtat lämnades i ett bedrövligt skick. Reparationerna kan inte komma igång förrän tidigast i maj månad och beräknas kosta en sommar

Ordmusik BO BERGMAN _______________________ Flickan under nymånen Jag har nigit för nymånens skära. Tre ting har jag önskat mig tyst. Det första är du och det andra är du och det tredje är du, min kära. Men ingen får veta ett knyst. Jag har nigit för nymånens skära tre gånger till jorden nu. Och om månen kan ge vad vi önska, så niger jag tre gånger till, och krona jag bär, när marken sig klär och björkarna gunga av grönska och lärkorna spela sin drill. Det är långsamt att önska och önska. O, vore min kära här! Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen och tag honom, våg, på din rygg. Han är ung som jag, han är varm som jag, han är härlig och stark som ingen, och säll skall jag sova och trygg i hans armar en gång under vingen av natten, tills natt blir dag.

Ordmusik BO BERGMAN _______________________ Ur "Över tid och rum" Jag fryser om dina händer. När du ler blir jag varm av dig. Du är glädjen som allting tänder och ångesten på min stig. Så rik är jag vorden och väger en värld sen jag blivit din så fattig att inte jag äger en droppe blod som är min.

Ordmusik BO BERGMAN _______________________ Melodi Bara du går över markerna, lever var källa, sjunger var tuva ditt namn. Skyarna brinna och parkerna susa och fälla lövet som guld i din famn. Och vid de skummiga stränderna hör jag din stämmas vaggande vågsorl till tröst. Räck mig de älskade händerna. Mörkret skall skrämmas. Kvalet skall släppa mitt bröst. Bara du går över ängarna, bara jag ser dig vandra i fjärran förbi, darra de eviga strängarna. Säg mig vem ger dig makten som blir melodi?

Ordmusik CLAES ANDERSSON _______________________ Hon går med vinden i sitt hår Jag älskar hennes sätt att gå med vinden i sitt hår Jag älskar sättet vinden går i hennes hår och vindens sätt att gå i hennes hår Jag älskar när hon går Jag älskar hennes sätt att gå med vinden i sitt hår Jag älskar vindens sätt med hennes hår Jag älskar vindens sätt att gå i hennes hår Jag älskar henne och jag älskar vinden när hon går med vinden i sitt hår och vindens sätt att älska hennes hår Jag älskar henne när hon går med vinden i sitt hår

Ordmusik DORIS LUNDBERG _______________________ Jag vaknar en morgon en alldeles vanlig dag och känner mej lättsinnig till tusen och jag vill ligga kvar med dej vill leka med dej vill skratta med dej vill älska med dej vill dricka vin med dej i en kärleksfest som räcker så länge vi har lust. Men barnen hoppar i vår säng dina ögon är trötta din röst irriterad och jag brer dej en macka med ost och häller upp ditt kaffe och du kysser hastigt min kind och rusar iväg till ditt jobb och jag ska ha tvättstugan klockan åtta för det är som sagt en alldeles vanlig dag.

Ordmusik MAY ENGVALL _______________________ Han kommer i kväll! Allt jag läst om vit duk, levande ljus och vin och smårätter dundrar genom skallen. Jag knuffas i snabbköpet och köper för dyrt. Kö till förbannelse på systemet. Mot röd gubbe undgår jag döden med två centimeter utan att märka det. I hissen avstår jag med viss saknad från att pussa grannen. Timvis jäkt allting klart. Två minuter att duscha och ta på vackra klänningen. Det sista hinner jag inte. Du är hos mej. Här hos mej! När vi äntligen tänker på mat är den kall. Vinet är varmt och ljusen nedbrunna. Glupande hungriga har vi inte en aning om vad vi äter.

Ordmusik HJALMAR GULLBERG ______________________ Lägg din hand i min om du har lust! Jag är inte den som stannar kvar att ur kärlek suga märg och must. Jag är en som kommer och som far En förförisk vandringsmelodi drog mig tidigt bort från hemmets kust Jag är bara en som går förbi. Lägg din hand i min om du har lust!

Ordmusik HJALMAR GULLBERG _______________________ Kyssande vind Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud. Det borde ha stannat därvid: du var ju en annans, blott lånad en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad. Han kysste ditt öra, ditt hår. Vad fäster en vind sig vid om han får? På ögonen kysstes du blind. Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad. Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad. Från din mun har han kysst det sista av motstånd som fanns. Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans. Det kommer en vind och går: och hela din världsbild rasar för en fläkt från syrenernas vår och gullregnens klasar.

Ordmusik JOHAN LUDVIG RUNEBERG _______________________ Ur "Idyll och epigram" Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer. Modern sade. varav rodna dina händer, flicka? Flickan sade: jag har plockat rosor, och på törnen stungit mina händer. Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med röda läppar. Modern sade: varav rodna dina läppar, flicka? Flickan sade: jag har ätit hallon, och med saften målat mina läppar. Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med bleka kinder. Modern sade: varav blekna dina kinder, flicka? Flickan sade; red en grav, o moder! Göm mig där, och ställ ett kors däröver, och på korset rista, som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder, ty de bleknat genom älskarns otro.

Ordmusik PÄR LAGERKVIST _______________________ Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig där du väntat mig med händer som blev varma. Du skall giva mig din kärlek, du skall smeka, värma mig, du skall tro att jag är en av livets arma Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig, så stolt, så fri som en människa får vara. Du skall binda mig till jorden, du skall över vinna mig, att min frihet. blir min ljusa tankes bara. Jag har gått inunder stjärnor för att komma ung till dig, ung av evigheter, ung av deras glädje. Här är jorden, där vi bor, jag skall åldras här hos dig till en djupare och hemligare glädje.

Ordmusik STEN SELANDER _______________________ Luftslott Kan du förstå att vi är gamla redan och att vår framtid redan är förbi? Så säger prästbetyget. Nå, än sedan? De där som åldras är ju inte vi. Har någonsin vi känt den stumma ledan som livet blir förskämt och surnar i? Vi har ju inte hunnit tala ut på åttatusen kvällar med varandra, och vi har nya land att genomvandra på upptäcktsfärd var dag till tidens slut. Var lugn: vår dialog skall aldrig sina. Vi kan ju resa på vårt eget vis fast du vill hellre åter till Paris, då jag nödvändigt skall i väg till Kina. Och blir vi nitti år, skall än vi språka om min oskrivna, vackraste lyrik. Nej, vi är inte gamla. Jag är lik en våt och ruggig, skinntorr gammal kråka, det vet jag. Men för dig, i verkligheten, är jag den unga, solbrända poeten som ankrat med Galejan i din vik. och du för mig är du alltjämt musik, havsvind och nyponblom, behag och vårlig Eros, fast du nog blivit ganska tung och grå. Men vad betyder det hur andra ser oss, när vi är vackra för varann ändå? Och luftslott, kära du, kan aldrig ramla. Det är de enda byggen som består. Vi har en enda plats som helt är vår: den skånska gård där vi skall bo som gamla. Vi vet ju hur den ligger, mellan klitter av milslång utsikt över hed och hav. Långt från en verklighet, alltmera bitter, bor där allt skönt som aldrig kan bli av. Ovansklig rinner ungdomskällan fram vid söderlängan på vår gård i Skåne, och lyckan väntar, hög och allvarsam, i landet öst om sol och väst om måne. Kom, vi går dit. Vi har en väg att gå dit bort, så länge vägen är gemensam. Tids nog skall världen bli förtvivlat ensam för en utav oss två.

Ordmusik ERIK LINDORM _______________________ Lyckans minut Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick, att fjärdarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick? Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn? Du skrattande knyte med solblekt hår, hur fick jag dig i min famn? Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut? Jag väntade visst millioner år på denna enda minut.

Ordmusik GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE _______________________ Ur "Två" Vi äro vanliga. Man kan ej skilja oss från de andra i en kö, om ej på detta att vi vilja tillsammans leva och tillsammans dö. Den ring jag en gång satte på ditt finger har blekts, ty den var inte riktigt guld. Om jag får vänta litet, då jag ringer på dörren hemma, blir jag ångestfull. Vi också haft vår del att genomlida och dock, det är som smärtan inte känns. Den barnasömn du sover vid min sida är ro och skönhet bortom varje gräns. Vi äro vanliga men sammanförda har våra öden något, som består. Tack för all torftighet och varje börda i outsägligt rika år!

Ordmusik TOMAS TRANSTRÖMER _______________________ C dur När han kom ner på gatan efter kärleksmötet virvlade snö i luften. Vintern hade kommit medan de låg hos varann. Natten lyste vit. Han gick fort av glädje. Hela staden sluttade. Förbipasserande leenden ? alla log bakom uppfällda kragar. Det var fritt! Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro. Så tyckte han. En musik gjorde sig lös och gick i yrande snö med långa steg. Allting på vandring mot ton C. En darrande kompass riktad mot C. En timme ovanför plågorna. Det var lätt! Alla log bakom uppfällda kragar.

Ordmusik ULLA PIRONI _______________________ Det doftade mimosa Och Du var min kung Det sjöd Ferlin och Boye Och världen var ung! I duvblå slöja Låg himlavalvet tyst Eller hörde vi kanske När en stjärna blev kysst? Jag dyrkade Gide Du var Marx dräng Med Chianti och bröd På obäddad säng. Fast Du tappat Din krona Förblir Du min kung Känner doften av mimosa Som om världen var ung! Du ser ju ej heller Det gråa i mitt hår Hittar duvblå skymning Som när världen var vår.

Ordmusik URBAN TORHAMN _______________________ 1 juli Jag har kommit in alldeles för tidigt i ditt rum. Du vaknar och ser på mig och tycker att jag kan gå ut och gå en stund. Hur kan du sova när du är så vacker.

Ordmusik ZACHRIS TOPELIUS _______________________ Ur "Vintergatan” Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt; hon bodde i en annan sol och i en annan trakt. Och Salami så hette hon, och Zulamith var han, och båda älskade så högt och älskade varann. De bott på jorden båda förr och älskat redan då, men skildes åt av natt och död och sorg och synd också. Se'n växte vita vingar fort på dem i dödens ro; de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo. Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem, omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem. Tallösa världar, underverk av skaparns visa hand, sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand. Och då har Zulamith en kväll, av längtans makt förtärd, begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld; och då har Salami, som han, från randen av sin sol begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol. I tusen år så byggde de med omotståndlig tro, och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro, som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban och binder samman strand vid strand av rymdens ocean. Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt: "O, Herre, se vad Salami och Zulamith ha byggt!" Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred: "Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned. " Och Salami och 7 ulamith, när bryggan färdig var, de sprungo i varandras famn och strax en stjärna klar, den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår, som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår. Och allt, som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt, har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro, var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.