Metaetik FRELSNING 1 Frelsning 1 1 Allmnt om

Metaetik FÖRELÄSNING 1

Föreläsning 1: 1. Allmänt om kursen 2. Vad är metaetik? 2. 1 Metaetik, normativ etik och tillämpad etik 2. 2 Fyra typer av metaetiska frågor 3. G. E. Moore och den moderna metaetikens uppkomst 3. 1 Den öppna frågans argument 3. 2 Det naturalistiska misstaget 3. 3 Humes lag 3. 4 Reaktioner på Moore

1. Allmänt om kursen: Schema med läsanvisningar, instuderingsfrågor, samt (efterhand) powerpoint-presentationer finns tillgängliga på GUL. Kurslitteratur: (i) Obligatorisk: Bergström, Lars (2004/1992): Grundbok i värdeteori (Thales). Läses i sin helhet. Mackie, J. L. (1977/1991): Ethics: Inventing Right and Wrong (Penguin books). Läses i urval (kapitel 1 -2). Sturgeon, Nicholas L. (2007): “Ethical Naturalism”, från Oxford Handbook of Ehical Theory (red. David Copp; Oxford University Press). (Artikeln finns på Canvas. ) Nolan, Daniel: "Moral Fictionalism", från Routledge Encyclopedia of Philosophy. (Artikeln finns på Canvas. ) (ii) Rekomenderad (men inte obligatorisk) bok: Seminarier: Fischer, Andrew (2014/2011): Metaethics: An Introduction (Routledge). Det ingår tre seminarier i kursen, vilka kommer att ledas av Paiman Karimi. Seminariediskussionerna kommer att utgår från instuderingsfrågorna. Tentamen: Tentamen kommer att bestå av tre delar: (i) 15 stycken flervalsfrågor; (ii) 6 stycken kortfrågor; samt (iii) 2 stycken essäliknande frågor.

2. Vad är metaetik? (i) Vi vet att när kejsar Nero använde Kristna människor som brinnande facklor för att lysa upp sina salar, så gjorde han någonting moraliskt förkastligt. (ii) Det är sant att slaveriets avskaffande i t. ex. USA var någonting bra. (iii) Det är ett faktum att könsdiskriminering är fel. Men kan vi verkligen förvärva kunskap i moralfrågor? Och vad innebär det ett moraliskt påstående är sant? I vilken betydelse är det ett faktum någonting är moraliskt förkastligt? Hur, om alls, kan någonting var rätt eller fel oberoende av vad människor tänker om det? Detta är exempel på centrala frågor inom metaetiken.

2. 1 Metaetik, normativ etik och tillämpad etik Ett sätt att försöka besvara frågan om vad metaetik är för någonting, är att kontrastera metaetik mot, å ena sidan, tillämpad (eller praktisk) etik, och, å andra sidan, normativ etik. Låt oss i detta syfte jämföra filosofisk etik med fotboll! (i) I fotboll finns till att börja med spelarna, vilka vi kan jämföra med de filosofer som ägnar sig åt tillämpad (eller praktisk) etik. De senare är sysselsatta med konkreta eller substantiella moraliska frågor inom olika områden av livet, t. ex. med frågan om under vilka omständigheter (om några) som abort kan tänkas vara moraliskt tillåtet; hur begränsade resurser bör fördelas inom sjukvården; huruvida det är moraliskt acceptabelt att äta kött; i vilken utsträckning vi (om vi har möjlighet) är moraliskt förpliktigade att skänka pengar till välgörenhet; o. s. v.

2. 1 Metaetik, normativ etik, tillämpad etik (ii) För det andra har vi i fotboll domaren, vars uppgift är att tolka reglerna som spelarna på planen förväntas följa. Domaren kan jämföras med den normativa etikern – d. v. s. med den som i filosofin ägnar sig åt normativ teoribildning; åt de underliggande eller grundläggande principer som vägleder den tillämpade etikern i hens arbete. Är t. ex. konsekvenserna det enda som spelar roll vid avgörandet av vad som är rätt eller fel? Om det finns flera olika saker som vi måste ta hänsyn till när vi försöker avgöra vad som är rätt och fel, hur skall dessa olika saker i så fall vägas mot varandra? Varför, om alls, är generositet, rättvisa och mod exempel på beundransvärda eller eftersträvansvärda karaktärsdrag? (iii) Till sist har vi så fotbollsanalytikerna, vilka varken själva spelar eller agerar som domare på planen, utan istället kommenterar och analyserar vad som egentligen pågår i spelet. Dessa kan vi tänka på som metaetikerna i moralfilosofin – som de personer i filosofin som ägnar sig åt frågor om moraliskt tal och tänkande, om det vad det är som pågår när vi talar och tänker kring moraliska frågor; som de som sysslar med frågor om den moraliska praktiken.

2. 2 Fyra typer av metaetiska frågor: (1) Språkfilosofiska: Ett centralt delområde av metaetiken har att göra med språkfilosofi. Här ingår frågor om t. ex. meningen, betydelsen eller innebörden hos moraliska termer som ”rätt”, ”fel”, ”bra”, ”dåligt”; om vad (om något!) som förbinder eller förenar moraliskt språkbruk med världen utanför talaren; om huruvida vi kan definiera moraliska termer (och om vi kan göra det, huruvida vi i så fall kan göra så helt och hållet i icke-moraliska termer); mm. (2) Medvetandefilosofiska: Ett andra delområde av metaetiken sysslar med vad som pågår i våra medvetanden när de fäller moraliska påståenden. Vad för slags medvetandetillstånd ger människor uttryck för i moraliska påståenden? Ger de uttryck för trosföreställningar eller övertygelser (engelskans ”beliefs”) om hur världen förhåller sig i ett visst avseende, vilka kan vara sanna eller falska beroende på om det faktiskt förhåller sig på det relevanta sättet eller inte? Eller ger de kanske snarare uttryck för någon form av icke-kognitiva medvetandetillstånd, t. ex. känslor eller emotioner av gillande och ogillande inför olika saker, vilka varken kan vara sanna eller falska? Detta delområde av metaetiken sysslar även med frågor rörande sambandet mellan moraliska omdömen och motivation.

2. 2 Fyra typer av metaetiska frågor: (3) Ontologiska: Ett tredje delområde sysslar med existensfrågor. Vad för slags egenskaper har vi egentligen att göra med när vi hänvisar till olika saker som bra, dåliga, rätt eller fel? Existerar det sådana egenskaper? Och om det gör det, existerar de i så fall oberoende av oss själva? (4) Epistemologiska: Kan vi förvärva kunskap i moraliska frågor? Om vi inte kan nå kunskap, kan vi åtminstone hysa mer eller mindre välgrundade moraliska övertygelser? Om ja, hur?

2. Vad är metaetik? Metaetiken sysslar inte med substantiella moraliska frågor, varken på den nivå som gäller i tillämpad etik eller på den nivå som gäller i normativ teoribildning. (Det betraktas allmänt som ett ideal i metaetiken att den skall vara så neutral som möjligt med avseende på substantiella moraliska frågor: den skall allra helst inte ha några implikationer alls rörande frågor i tillämpad etik och normativ etik, utan tvärtom vara förenlig med varje tänkbar position på de senare områdena. )

3. G. E. Moore och den moderna metaetikens uppkomst G. E. Moore (1873 -1958) Professor i Cambridge 1925 -1939 Mest kända verk: Principia Ethica, 1903

3. 1 Den öppna frågans argument Tänk på hur märkligt det vore för någon att fråga: ”Jag vet att Kalle är ungkarl, men är Kalle gift? ” Eller: ”Visst, schackbräden är kvadratiska, men har schackbräden fyra rätsidiga vinklar? ” Frågorna är märkliga helt enkelt därför att om personen verkligen förstår vad orden ”ungkarl” och ”kvadratisk” betyder – om hen verkligen förstår innebörden eller meningen hos dessa ord – så torde svaren på frågorna vara självklara! (Som Moore själv uttrycker det: ”the very meaning of the word decides it; no one can think otherwise except through confusion”. ) Frågorna ovan är exempel på (i Moores terminologi) stängda frågor.

3. 1 Den öppna frågans argument Exempel på öppna frågor: ”Är golf verkligen en sport? ”, ”Bör alla präster i Svenska kyrkan rösta på KD? ”, eller ”Var Nelson Mandela den största person som någonsin har levat? ”. Dessa frågor är öppna eftersom meningen eller betydelsen hos orden ”golf”, ”sport”, ”präster i svenska kyrkan”, ”rösta”, ”KD”, ”Nelson Mandela” och ”största”, på intet sätt gör svaren på frågorna uppenbara. (Vi kan mycket väl förstå vad orden i meningen ”Är golf verkligen en sport? ” betyder, utan att det för den skull är uppenbart vad svaret på frågan är; och detsamma gäller för de två andra meningarna. ) Vi kan därmed göra ett mer generellt påstående: Om vi kan definiera ”x” som ”y”, och vi i tillägg förstår ”x” och ”y”, så gäller att om vi frågar huruvida en enskild instans av ”x” också är ”y”, så kommer svaret på frågan att vara stängt. Är svaret på frågan inte är stängt (d. v. s. om svaret är öppet), så kan ”x” inte definieras som ”y”. (Låt oss kalla detta för Moores test. )

3. 1 Den öppna frågans argument Utrustade med Moores test kan vi rikta vår uppmärksamhet mot ordet ”bra”. Om vi betraktar en föreslagen definition av detta ord, och sedan frågar oss huruvida ett enskilt ting som i ljuset av den föreslagna definitionen kan identifieras som bra verkligen är bra, så gäller enligt testet att om frågan är öppen, så måste den föreslagna definitionen vara felaktig. I Principia Ethica argumenterar Moore för att vi för varje föreslagen definition av ”bra” kan resa fullt begripliga, öppna frågor, vilket (om det stämmer) innebär att ”bra” inte kan definieras. Några exempel: (1) Förslag: ”bra” betyder detsamma som ”ger upphov till glädje” (engelskans ”pleasure”). Anta nu att någon frågar: ”Att spela på nätcasinon ger upphov till glädje hos Johanna, men är det bra att spela på nätcasinon? ” Detta tycks vara en fullt begriplig, öppen fråga. (2) Förslag: ”bra” betyder desamma som ”vadhelst som gillas av Gud”. Men frågan ”Slaktandet av får gillas av Gud, men är slaktandet av får bra? ” tycks vara öppen, varför definitionen måste vara felaktig. (3) Förslag: ”en bra människa” betyder detsamma som ”en människa utrustad med gen X”. Om denna definition vore riktig skulle därmed frågan ”Kalle har gen X, men är Kalle en god människa? ” vara stängd; svaret skulle vara uppenbart. Men svaret tycks inte alls vara uppenbart! ”If I am asked ’What is good? ’ my answer is that good is good, and that is the end of the matter. Or if I am asked ‘How is good to be defined? ’ my answer is that it cannot be defined, and that is all I have to say about it” (Moore, 1903: 58).

3. 2 Det naturalistiska misstaget Moore menar att den egenskap som ordet ”bra” refererar eller hänvisar till (egenskapen att vara bra) är sui generis; den är irreducibel (sådan att den inte kan reduceras till, eller identifieras med, någon annan egenskap). Moores resonerande här vilar på två viktiga antaganden: (a) Dels på att ordet ”bra” är odefinierbart (i enlighet med den öppna frågans argument); och (b) dels på en meningsteori, enligt vilken meningen eller betydelsen hos ett ord bestäms av dess referent (d. v. s. av det som ordet eller termen refererar till). Givet dessa två antaganden är det tämligen klart varför Moore tänker sig att den öppna frågans argument också har ontologiska implikationer. För givet de två antagandena, så måste det gälla att termen ”bra” har en (en endast en) referent, nämligen just egenskapen bra. Det Moore kallar för det naturalistiska misstaget består i att tro att egenskapen bra kan reduceras till, eller identifieras med, en annan egenskap (t. ex. egenskapen att ge upphov till glädje, eller egenskapen att vara gillad av Gud).

3. 2 Det naturalistiska misstaget Moores val att kalla detta (förmenta) misstag för just det naturalistiska misstaget är lite olyckligt. Det är förvisso ingen tvekan om att Moore menar att misstaget begås vid varje försök att reducera egenskapen bra till någon naturlig egenskap (med en naturlig egenskap avses här (lite grovt) en egenskap sådan att den ingår i en rent naturvetenskaplig beskrivning av verkligheten). Enligt Moore är egenskapen bra istället ett exempel på en icke-naturlig (engelska ”non-natural”) egenskap. Men det naturalistiska misstaget är ett misstag som enligt Moore begås vid varje försök att reducera egenskapen bra till någon annan egenskap, oavsett om den andra egenskapen är en naturlig egenskap eller inte. T. ex. hävdar Moore att företrädare för uppfattningen att ”bra” kan definieras i termer av ”vadhelst som gillas av Gud” begår det naturalistiska misstaget eftersom deras föreslagna definition (givet den meningsteori som Moore antar) implicerar att egenskapen bra skulle kunna reduceras till egenskapen att vara gillad av Gud. Men det senare är ingen naturlig egenskap (att vara gillad av Gud är inte någon egenskap som ingår i en rent naturvetenskaplig beskrivning av världen), utan snarare ett exempel på vad Moore kallar för en övernaturlig (”supernatural”) egenskap.

3. 2 Det naturalistiska misstaget De två centrala slutsatserna som Moore drar i Principia Ethica är därmed: (i) Ordet ”bra” är odefinierbart, och (ii) Ordet ”bra” refererar till en icke-naturlig (men inte övernaturlig!) egenskap, vilken är sui generis (d. v. s. sådan att den kan inte reduceras till, eller identifieras med, någon annan egenskap).

3. 3 Humes lag David Hume (1711 -1776): “In every system of morality which I have hitherto met with, I have always remarked, that the author proceeds for some time in the ordinary way of reasoning, and establishes the being of a God, or makes observations concerning human affairs; when, of a sudden, I am surprised to find, that, instead of the usual copulations of propositions, “is” and “is not”, I meet with no proposition that is not connected with an “ought”, or an “ought not”. This change is imperceptible, but is, however, of the last consequence. For as this “ought” and “ought not” expresses some new relation or affirmation, it is necessary that it should be observed and explained: and, at the same time, that a reason should be given for what seems altogether inconceivable; how this new relation can be a deduction from others which are entirely different from it. ” (A Treatise of Human Nature, bok III. ) Humes lag (något uppdaterad): Vi kan inte sluta oss till något rent värdeomdöme från en uppsättning av rent beskrivande eller empiriska premisser.

3. 4 Reaktioner på Moore Emotivism (föreläsning 2): En reaktion var uppkomsten av vad som brukar kallas för emotivism, vilket i sin tur utgör ett tidigt exempel på en mer generell typ av metaetisk teori som brukar kallas för noneller icke-kognitivism. Emotivister accepterar den öppna frågans argument, men de tar argumentet till stöd för uppfattningen att moraliska påståenden eller utsagor inte har till syfte att referera till någon särskild egenskap över huvud taget. Moraliska utsagor syftar inte till att beskriva någonting i världen (att det förhåller sig på det ena eller andra sättet), utan istället till att ge uttryck för attityder eller känslor hos oss själva gentemot olika saker. Ett påstående som t. ex. att ”Könsdiskriminering är fel” ger, enligt emotivismen, uttryck för negativ attityd gentemot könsdiskriminering; det betyder ungefär ”Könsdiskriminering, usch!” (eller ”Bu för könsdiskriminering!”). Och givet detta innehåll är moraliska påståenden varken sanna eller falska (det är svårt att se vad det skulle innebära att ”Könsdiskriminering, usch!” är sant eller falskt).

3. 4 Reaktioner på Moore Naturalism (föreläsning 3): Metaetisk naturalism är ett av huvudmålen för Moores kritik i Principia, men naturalister har på olika sätt försökt svara på Moores invändningar. (i) En del har argumenterat för att den öppna frågans argument i själva verket inte alls är så övertygande som Moore gör gällande och att det därför också är möjligt att definiera moraliska termer som ”rätt”, ”fel”, ”bra” och ”dåligt” i rent naturliga eller empiriska termer. Detta angreppssätt brukar kallas för analytisk naturalism. (ii) Andra naturalister har istället argumenterat för att även om den öppna frågans argument accepteras, så utesluter inte det möjligheten av att moraliska ord eller termer likväl refererar till en eller annan naturlig egenskap (en egenskap som vi i princip skulle kunna upptäcka med hjälp av naturvetenskapliga metoder). Detta angreppssätt betecknas inte sällan som syntetisk eller ontologisk naturalism.

3. 4 Reaktioner på Moore Värdeobjektivism (föreläsning 4): Värdeobjektivister accepterar de viktigaste slutsatserna i Moores Principia Ethica, d. v. s. att ordet ”bra” inte kan definieras, samt att ordet refererar till en icke-naturlig värdegeenskap. Bland företrädare för värdeobjektivism finns emellertid en viktig uppdelning mellan å ena sidan dem som accepterar Moores position även vad det gäller den faktiska existensen av icke-naturliga värdeegenskaper, och å andra sidan dem som istället menar att även om moraliska termer hänvisar till ickenaturliga egenskaper, så existerar det inga sådana egenskaper i världen. Enligt de förra kan vissa moraliska omdömen vara sanna (nämligen de omdömen som tillskriver saker värdeegenskaper som sakerna ifråga faktiskt har; denna position brukar kallas för non-naturalism). Enligt de senare gäller istället att alla moraliska omdömen, eftersom de involverar tillskrivandet av egenskaper som inte existerar till olika saker, måste vara falska! (Det senare brukar kallas för metaetisk misstagsteori (”error theory”). )