Intervjumetodik ngra reflektioner Christina Osbeck 2010 09 07

Intervjumetodik – några reflektioner /Christina Osbeck 2010 -09 -07 Intervju med lärare – Öckerö gymnasieskola besöker Mindelo, Kap Verde

Disposition • Forskningsprocessen – att välja metod • När är intervju en lämplig metod? / Vad kommer man inte åt med intervjumetodik? • Olika typer av intervjuer • Intervjuns faser – Förberedelse – Genomförande – Efterarbete

Vikten av att börja med sin fråga. . Vad vore en lämplig metod för frågan?

När är intervju en lämplig metod? • Söker ngn/ngr: s uttalade uppfattning/perspektiv – Mer eller mindre reflekterade uppfattningar; olika tekniker

Vad kommer man med intervjun inte åt? • Hur det ”är” • Hur externa betraktare kan iaktta (jfr observation) • Vad människor tänker (≠ vad de säger)

Vad har man m intervjun svårt att komma åt? • Stora kvantiteter • Precisa jämförelser utifrån förutbestämda perspektiv • Säkerställda samband mellan olika faktorer och dess styrka Jfr enkäter och statistiska analyser av enkätmaterial

Olika typer av intervjuer • Individuella intervjuer • Gruppintervjuer (fokus) Någons perspektiv Skillnader mellan personers perspektiv Perspektiv gängse i sociala gemenskaper Hur sådana tar form intervju/observation • Kvantitativa Fokus tydligt; vet mkt om företeelsen Slutna; tydlig struktur Jfr Starin & Svens son • Kvalitativa Oklart fokus; Undrande, utforskande Öppna; Semistrukturerade • Informella • Formella Sker spontant i miljön t. ex. vid fältarbete Planerade

(Starin och Svensson, 1994, s. 23)

Ex semistrukturerad intervjuguide; (Osbeck, 2009)

Intervjuns förberedelser • Inläsning – Vad vet vi om fenomenet • Typ av intervju? • Lämplig målgrupp – Vilka vet mest om företeelsen? – Anledning t kontrasterande perspektiv? • Tidig kontakt med fältet och tydlig information – – – Syfte? Form tex mp 3 inspelning Frivillighet, särskilt tillstånd? Anonymitet? (Innebörd - möjligt att upprätta? ) Frågor i förväg (spontana respektive reflekterade perspektiv? ) • Utarbetande av intervjuguide (form? Ok: ad av handledaren) • Provintervju

Intervjuns genomförande I • Platsens betydelse • Kompetenser i situationen – Hur få dem att berätta? – – – Nyfiken/undrande/naiv – Att inte tro att man vet el ge sådant intryck Skapa en trygg och avdramatiserad stämning Instämmande hummanden Explicit undrande; Hur menar du då? Spegling el papegojmetoden; Repetera det sagda – öppen fortsättning • Möjlighet att sammanfatta och testa tolkningar efterhand – – Förstående? Tillspetsade? Provokativa? Vad är möjligt individuellt respektive i grupp? Kritiskt analyserande; motsägelser möjliga att lyfta upp?

Intervjuns genomförande II • Ex på problem i intervjusituationen – Att veta eller tro att man vet – Att lägga ord i munnen på informanter: • ”Du menar så här; …” Jfr ”Hur menar du då? ” – Ställa flera frågor på en gång • Vad har man fått svar på? – Inte är observant på att informanten börjar yttra sig generellt • ”Jag” blir till ”Man” • Hypotetiskt (vad man kan tänka sig) • Inte det informanten har erfarenhet av

Ex på genomförandefas intervjuundersökning (Osbeck 2006, s. 177 -179) Varierande fokus och tematik Efter denna gemensamma introduktion för samtliga grupper kom intervjuguiden att användas löst. Den fungerade framförallt som en avcheckningslista för att se att allt tagits upp. Den tematik som ungdomarna själva lyfte fram som central kom alltså i hög utsträckning att prägla samtalen och gången i samtalen. Det innebar att jag sällan gick in och styrde upp samtalet. Om de pratade i mun på varandra eller avbröt varandra fick det oftast fungera så. Det hände emellertid att jag gick in rent ordningsmässigt med repliker som ”nu lyssnar vi på N. . ”, ”N vill komma in där”, ”kan vi ta en i taget. . ”, ”har du något exempel på det, N. . ”. Viljan att just få ungdomarnas tankar att träda fram bidrog till att jag närmast oavsett vad som sades bejakade dem med formuleringar som ”mmm”, ”nääe”, ”precis” eller återupprepning av vad de just sagt. En vanlig replik som användes för att få ungdomarna att vidareutveckla sina tankar var ”vad handlar det om”. Det hände dock att ambitionen att vara oförskräckt förstående misslyckades. Vid sådana tillfällen efterfrågades de övrigas tankar i gruppen ”vad säger ni andra, håller ni med” eller sagesmännens perspektiv efterfrågades på nytt efter sammanfattning från min sida. Intentionen med det sistnämnda agerandet var att indirekt ställa frågan ”menar ni verkligen så här? ”. Trots att intervjuerna alltså inte styrdes särskilt mycket beträffande de frågor som fick mest tid eller hur samtalet fördes var jag inte passiv. En viktig uppgift var att då och då sammanfatta och tolka det ungdomarna sa samt att lyfta upp tolkningarna och pröva dem på ungdomarna. På så sätt kunde de modifiera, förtydliga, vidareutveckla, instämma eller ta avstånd (jfr Wibeck, 2000, s. 123).

Fortsättning; Ex på genomförandefas intervjuundersökning (Osbeck 2006, s. 177 -179) Dessa tolkningar från min sida var bitvis långtgående. Jag provocerade, pekade på motsägelsefullheter och ställde resonemang på sin spets. Ett par repliker kan nämnas. Angående homofobi ”men flickor som är kära i er, är ni inte rädda för dom. . ? ” (Pp) eller ”dom mobbade!? – då finns dom !? ” (PII). Vägledande i arbetet med dessa tolkningar och provokationer var föreställningen att sådana är möjliga i gruppintervjuer på ett annat sätt än i individuella intervjuer. Att en person ändrar sig på grund av intervjuaren i en gruppintervju innebär oftast att han eller hon i så fall får ändra sig och gå emot gruppen. Sannolikheten att han/hon skulle välja att vara intervjuaren till lags är alltså mindre i gruppintervjuer än i individuella. Samtidigt var dessa tolkningar ett sätt att skapa en bättre, en mer elevnära, förståelse för vad de fenomen som de berättade om handlar. På så sätt möjliggjordes också inblick i de intervjuades logiker. Hur kan föreställningar som verkar oförenliga ändå förenas? Vad är det som möjliggör detta? Genom att göra dessa sammanfattningar och tolkningar i intervjusituationen förflyttas ett arbete som forskaren inte sällan gör ensam på sin kammare ut till informanterna som på så sätt ombads vara delaktiga.

Intervjuns efterarbete • Utskrift av transkription; Hur? Syfte? Typ av analys? (Se t. ex. von Brömssen, 2003) • Analys? – Fokus? – Variation i relation t olika sätt att uppfatta ett fenomen? • Fasta kategorier (t. ex. tidigare studier) • Kategorier utifrån det egna materialet – Uppkomst vid närläsning; 1: a varvet – att identifiera dem, 2: a varvet – att göra en systematisk genomgång • Att identifiera ett ”utfallsrum” • Att finna en punkt omkring vilken en variation är intressant att beskriva • Att beskriva kategorierna – Flödiga ex, övertyga – kategorier grundade i materialet • Trovärdighet? , genomskinlighet? Giltighet också i andra sammanhang? (Jfr Osbeck, 2006, s. 185 f. )

Ex Transkribering (von Brömssen, 2003, 163 f. )

Exempel på utfallsrum, kategorier och punkter som de kan variera utifrån

Övergripande mönster? Att ge chansen att se hur det hänger samman Att bidra till religiös läskunnighet och fortsatt läsutveckling Att ge möjlighet att se sig själv i mötet med andra Att skapa blick för livets villkor och människans möjligheter Samhällsorienterande Existentiellt tolkande Lära OM Re Lära AV Re