Internationell rtt Ml genom att arbeta med kapitlet

Internationell rätt

Mål: genom att arbeta med kapitlet ska du lära dig att det finns inte någon central lagstiftning eller överordnad myndighet som gäller alla stater. det finns däremot frivilliga överenskommelser staterna emellan. FN är en organisation med uppgift att förhindra krig och främja mänskliga rättigheter. EU är en annan frivillig sammanslutning av stater som samarbetar på många olika områden. EU: s ”grundlagar” bygger på de olika fördrag som staterna kommit överens om under åren. EU-domstolen lämnar förhandsavgörande som tolkningshjälp för nationella domstolar. överenskommelser om hur man ska skydda upphovsrätt är exempel på internationell privaträtt.

Förenta Nationerna består av ca 190 stater. Varje land (gröna) är representerat i generalförsamlingen. Femton länder (blå) är representerade i säkerhetsrådet. De fem stormakterna är permanenta medlemmar (gula) USA RU GB FR CH

EU-länder 2014 Källa: EU-upplysningen

Euro-länder 2014 Källa: EU-upplysningen

Schengen-länder 2014 Källa: EU-upplysningen

Kandidat-länder 2014 Källa: EU-upplysningen

Sammanfattning av kapitel 15, Internationell rätt Det finns ingen överstatlig polis, åklagare el. dyl, men staterna har möjlighet att ingå internationella överenskommelser för att åstadkomma gemensamma regler. • • Förutom internationella regler som uppkommit genom överenskommelser har det under årens lopp också uppstått sedvanerätt. • Ett internationellt avtal utarbetas vanligen av staternas regeringar eller myndigheter, men sedan måste överenskommelsen ratificeras – dvs. godkännas – av regering eller parlament i respektive stat. • FN har tagit initiativet till många överenskommelser – konventioner – för att främja mänskliga rättigheter, t. ex. kvinnors och barns rättigheter. • FN har också en mängd organisationer som arbetar förbättrade villkor för människor i arbete, jordbruk, sjöfart m. m. samt har tillsatt domstolar för krigsförbrytare.

EU är inte en union i egentlig mening utan ett helt nytt slag av internationell organisation där medlemsländerna överlåtit en del av lagstiftningsmakten till den gemensamma organisationen. • • EU: s viktigaste institutioner är Europeiska rådet (dvs. ”toppmötena”), ministerrådet (där de olika fackministrarna diskuterar ”sina” frågor), kommissionen (dvs. valda kommissionärer från de olika länderna) samt EU-parlamentet och EU-domstolen. • EU: s rättsregler bygger på de två grundfördragen (EUfördraget samt EUF-fördraget) samt senare tillkomna ändringsfördrag (senast Lissabonfördraget år 2009). Sammantaget kallas detta primärrätten. • Den sekundära EU-rätten består av förordningar, direktiv m. m. som initieras av kommissionen och beslutas av ministerrådet samt parlamentet.

• Sveriges riksdag kan påverka EU: s lagstiftning dels genom att samråda med regeringen efter det att man fått ta del av kommissionens förslag, dels i samband med att ministerrådet går till beslut. • EU-domstolen dömer dels i tvister mellan medlemsländerna och någon av EU: s institutioner, dels i tvister som gäller tolkning av unionsrätten. • Om en nationell domstol, t. ex. svensk tingsrätt, är osäker på tolkningen av en EU-regel eller om svensk lag strider mot någon EU-regel, kan domstolen begära förhandsbesked av EU-domstolen. • Europadomstolen tar upp klagomål från personer som anser att den egna staten på något sätt brutit mot reglerna om mänskliga rättigheter och har inget med EU att göra. • Det kan finnas internationella intressekonflikter inom det privaträttsliga området som inte kan lösas vare sig via EU-regler eller FNkonventioner. I sådana fall får man försöka hitta någon konvention som kan ge ledning.