Etisk EGOISM Etisk Egoism EE En handling H

Etisk EGOISM Etisk Egoism (EE): En handling H utförd av en agent A är rätt omm A’s utförande av H åstadkommer minst lika mycket välfärd för A som något av A’s alternativ. Agentrelativitet - Endera olika finala värden för olika agenter, - Eller all välfärd har finalt värde men bara agentens egen välfärd är relevant för handlande.

Etisk EGOISM Andra typer av egoism: - ”Grupp-egoism”, välfärden för agentens egen grupp det som räknas/har finalt värde. - ”Graderad egoism”, allas/mångas välfärd räknas men agentens och hens nära och käras välfärd väger (betydligt) tyngre.

Etisk EGOISM Andra typer av ”strikt” egoism: - Första persons diktatur, alla ska alltid handla så att de maximalt gynnar min välfärd. - Free rider, alla andra ska strikt följa den oegennyttiga moralen, men jag får göra precis som jag vill. Här inte agent-relativitet, utan ”ego-relativitet”; etisk status supervenerar på relation till mig.

Etisk EGOISM Agent-relativitet vs Ego-relativitet Universaliserbarhetskravet: Etisk status får bara supervenera på universella egenskaper (inte på indexikala egenskaper som ’vara mig’, ’finnas här/nu’, ’vara en av oss’). Förstapersonsdiktatur och Free rider bryter mot universaliserbarhetskravet, men inte EE (även kallad Universell egoism).

EGOISM ”Igenkännbar” egoism: Jag ska alltid handla så att det maximalt gynnar min egen välfärd! ”RIKTADHET” Egoismen föreskriver bara något för mig; säger inget om hur andra skall handla.

Etisk EGOISM Jag ska alltid handla så att det maximalt gynnar min egen välfärd Varför diskuterar inte Timmons denna form av egoism? Eventuellt: Diskuterar etisk egoism, och etiska system måste respektera universaliserbarhetskravet.

PSYKOLOGISK EGOISM Är den psykologiska egoismen trovärdig som empirisk teori? Pro Det är agenten som väljer och hen gör det som känns bäst för hen. Con 1 Vi väljer ofta något som inte alls känns bra (eller inte känns alls). Con 2 ”Känns bäst” betyder ”känns rätt” och det behöver inte vara om egna välfärden.

Deontologisk etik påbjuder/tillåter/förbjuder typer av handlingar oavsett konsekvenser. I deontologisk etik har det rätta prioritet över det goda. Jmfr Deontiska paradoxen

Deontologi Deontiska paradoxen DN Det är [exempelvis] fel (förbjudet) att ljuga. Det är fel att ljuga för att lögn är något dåligt. Men om jag ljuger nu så kommer det att leda till mycket färre lögner. Då bör jag väl ljuga (= göra fel) för att minska det etiskt dåliga?

Deontologi Deontiska paradoxen Lösning? - Lögn är inte något dåligt. - Lögn är dåligt men det är inte det som gör det fel. - Lögnens (negativa) värde är inte av det konsekventialistiska slaget. SEP Värdet är agent-relativt, inte agent-neutralt.

Deontologi PLIKTKONFLIKTER: Med absoluta plikter/förbud ges ingen vägledning vid plikt-kollisioner (jmfr etiska dilemman). Med många normer i systemet uppstår många kollisioner, men med få normer så uttalar sig systemet om rätt lite eller så är normerna vaga. Istället prima facie normer (pro tanto obligations)

Deontologi Prima facie plikter Om en giltig prima facie plikt är tillämplig i en viss situation S, och inte är i strid med någon annan giltig norm, så är den även den faktiska plikten i S. Om flera prima facie normer är tillämpliga i S, och de är i konflikt med varandra, så ska de vägas mot varandra, och den/de mest betydande av dem utgör all-things-considered duty, dvs den faktiska plikten i S. En prima facie norm som är tillämplig i S är fortfarande giltig även om den inte utgör den faktiska plikten.

Deontologi Prima facie plikter Hur väger man giltiga och tillämpliga prima facie normer som är i konflikt med varandra för att få fram all-things-considered duty? - Normerna är ”i förväg” viktade. - Det finns en metaprincip (en regel för regler) som talar om hur man ska avgöra norm-konflikter. - (Ross) för den enskilda situationen avgör man, med hjälp av sitt moraliska omdöme, vad som är den faktiska plikten i just denna situation. [Jmfr Aristoteles o partikularism. ]