Dubbel possessiv Att lgga personliga pronomen framfr gare
Dubbel possessiv • Att lägga personliga pronomen framför ägare är ganska vanligt i turkiska. Då blir det dubbel possessiv. arabamın anahtarı ”(min) bils nyckel” benim arabamın anahtarı ”min bils nyckel” evinin anahtarı ”(ditt) hus nyckel” senin evinin anahtarı ”ditt hus nyckel”
Sammansatta substantiv Sammansatta ord är ord som kan stå vart och ett för sig men också sammanfogas till ett nytt, som skohylla, diskställ, matbord, idrottshall osv. I turkiska kan sammansatta ord bildas genom att lägga possessivsuffix till andra komponenten, som följande: futbol takımı sırt çantası bilgisayar mühendisi Dedeman Oteli Türkiye Cumhuriyeti ”fotbollslag” ”ryggsäck” ”datorvetare” ”Dedeman Hotellet” ”turkiska republiken” Ocak ayı devlet üniversitesi baş ağrısı Fransız mutfağı yemek masası ”Janurari månaden” ”statligt universitet” ”huvudvärk” ”franska köket” ”matbord”
OBS! Blanda inte sammansatta substantiv och genitiv-possessiv konstruktioner Sammansatta substantiv Genitiv-possessiv konstruktioner kadın elbisesi ”damklänning” kadının elbisesi dernek üyeleri ”föreningsmedlemmar” derneğin üyeleri ”föreningens medlemmar” bahçe kapısı ”trädgårdsgrind” bahçenin kapısı ”trädgårdens grind” ”kvinnans klänning”
Sammansatta substantiv 1. Kasusändelser, pluralsuffix eller andra suffix kan läggas till sammansatta ord: Ben Dedemen Oteli’nde kalıyorum. ”Jag stannar/bor på Dedeman Hotellet. ” (LOKATIV här) 2. Om possessivsuffix förutom 3 p. sg. läggs till ett sammansatta substantiv/ord, så ersätts det befintliga possessivsuffixet i andra komponent: sırt çantası ”ryggsäck” (allmänt, en ryggsäck, vilken ryggsäck som helst) sırt çantam ”min ryggsäck” sırt çantan ”din ryggsäck” sırt çantası ”hans/hennes ryggsäck”
Sammansatta substantiv Ett annat substantiv eller ett pronomen som beskriver sammansatta substantivet kan komma framför det: sırt çantası ”ryggsäck” benim [sırt çantam] ”min ryggsäck” Ett sammansatta substantiv kan vara en del av en genitiv-possessiv konstruktion: ders kitapları ”kursböcker” [ders kitaplarının] fiyatları ”kursbokspriser”
Pronominal n: et • Vokaler som följer efter varandra är inte vanligt i turkiska, förutom några få ord som saat ”klocka/timme” aile ”familj” şiir ”dikt” • Vad händer om ett ord som slutar med en vokal tar ett suffix som börjar med en vokal då? Man stoppar in den så kallade buffer y mellan vokalerna, som följande: oda + ya ”till rummet” anne + ye ”till mamma” • Det finns också den så kallade buffer n: et. Det används istället för y: n efter pronomen eller possesivsuffix i 3 p. (måste inte vara mellan vokaler, kan vara mellan vokal och lokativ/ablativ) (pronomen) o-n-a ”till honom/henne/den/det” (pronomen) bu-n-a ”till den/det” (possessiv) kalem-i-n-den ”från hennes/hans penna” (possessiv) baba-sı-n-da ”på hennes/hans pappa”
Kapitel 12 (definite) bestämd dåtid Det finns två dåtidsmarkörer i turkiska. • Om man själv har vittnat, sett eller gjort något används det –DI dåtidsmarkören. Det kallas för bestämd dåtid. • Bestämd dåtiden motsvarar till preteritum (gjorde) och perfekt (har gjort) i svenska. • –DI har 8 allomorfer, pga vokalharmoni med fyra allomorfer och konsonantharmoni: –dı –di –du –dü –tı –ti –tu –tü • –DI kommer direkt efter verbstammen, sedan följer personändelser Singular Plural 1 p –m –k 2 p –n –n. Iz (–nız –niz –nuz –nüz) 3 p inget/–l. Ar (–lar –ler)
Bestämd dåtid ağla-dı-m ağla-dı-n ağla-dı-k ağla-dı-nız ağla-dı-(lar) ”jag grät” ”du grät” ”hen grät” ”vi grät” ”ni grät” ”de grät” gel-di-m gel-di-n gel-di-k gel-di-niz gel-di-(ler) ”jag kom” ”du kom” ”hen kom” ”vi kom” ”ni kom” ”de kom” oku-du-m oku-du-n oku-du-k oku-du-nuz oku-du-(lar) ”jag läste” ”du läste” ”hen läste” ”vi läste” ”ni läste” ”de läste” yürü-dü-m yürü-dü-n yürü-dü-k yürü-dü-nüz yürü-dü-(ler) ”jag gick/promenerade” ”du gick/promenerade” ”hen gick/promenerade” ”vi gick/promenerade” ”ni gick/promenerade” ”de gick/promenerade”
Bestämd dåtid yırt-tı-m yırt-tı-n yırt-tı-k yırt-tı-nız yırt-tı-(lar) ”jag rev” ”du rev” ”hen rev” ”vi rev” ”ni rev” ”de rev” tekrar et-ti-m tekrar et-ti-n tekrar et-ti-k tekrar et-ti-niz tekrar et-ti-(ler) ”jag repeterade” ”du repeterade” ”hen repeterade” ”vi repeterade” ”ni repeterade” ”de repeterade” yut-tu-m yut-tu-n yut-tu-k yut-tu-nuz yut-tu-(lar) ”jag svalde” ”du svalde” ”hen svalde” ”vi svalde” ”ni svalde” ”de svalde” düş-tü-m düş-tü-n düş-tü-k düş-tü-nüz düş-tü-(ler) ”jag ramlade” ”du ramlade” ”hen ramlade” ”vi ramlade” ”ni ramlade” ”de ramlade”
Bestämd dåtid Sinema biletlerini dün aldık. Bu yaz Kazakistan’a gittim. ”Vi köpte biobiljetterna igår” ”I somras åkte jag till Kazakstan” Geçen hafta sonu pikniğe gittiler. ”Förra helgen gick de på picknick” Geçen hafta sınava girdiniz. ”Ni skrev tenta förra veckan” Geçenlerde çarşıda Emre ile karşılaştım. ”Jag stötte på Emre i stan häromdagen” Dün akşam pasta yaptı. ”Hen bakade tårta igår kväll” Dün beni aradın. ”Du ringde mig igår”
Negationen av bestämd dåtid • –m. A (–ma –me) negerande suffixet stoppas i mellan verbstam och bestämd dåtidsmarkören –DI, sedan följer personändelser. • Det gäller: ”–dı efter –m. A” och ”–di efter –me” oku-ma-dı-m ”jag läste inte” dinle-me-di-m ”jag lyssnade inte” oku-ma-dı-n ”du läste inte” dinle-me-di-n ”du lyssnade inte” oku-ma-dı ”hen läste inte” dinle-me-di ”hen lyssnade inte” oku-ma-dı-k ”vi läste inte” dinle-me-di-k ”vi lyssnade inte” oku-ma-dı-nız ”ni läste inte” dinle-me-di-niz ”ni lyssnade inte” oku-ma-dı-(lar) ”de läste inte” dinle-me-di-(ler) ”de lyssnade inte”
Negationen av bestämd dåtid Geçen gün okula gitmedi. ”Hen gick inte på skolan i förrgår” İstanbul’dan dönmediler. ”De kom inte tillbaka från Istanbul” Yemeği beğenmediler. ”De tyckte inte om maten” O kitabı okumadım. ”Jag läste inte den där boken” Sen bu fikri sevmedin. ”Du tyckte inte om denna ide” Bu yaz çok yağmur yağmadı. ”I somras regnade det inte mycket”
Ordningstal • Derivational suffixet +(I)nc. I läggs till grundtalen för att bilda ordningstalen. grundtal + bir iki üç dört beş altı yedi sekiz dokuz on +(I)nc. I = ordningstal + inci = birinci + nci = ikinci + üncü = üçüncü + üncü = dördüncü + inci = beşinci + ncı = altıncı + nci = yedinci + inci = sekizinci + uncu = dokuzuncu + uncu = onuncu ”första” ”andra” ”tredje” ”fjärde” ”femte” ”sjätte” ”sjunde” ”åttonde” ”nionde” ”tionde”
Ordningstal grundtal + +(I)nc. I = ordningstal yirmi + nci = yirminci ”tjugonde” otuz + ncu = otuzuncu ”trettionde” kırk + ıncı = kırkıncı”fyrttionde” elli + nci = ellinci ”femtionde” altmış + ıncı = altmışıncı ”sextionde” yetmiş + inci = yetmişinci ”sjuttionde” seksen + inci = sekseninci ”åttionde” doksan + ıncı = doksanıncı ”nittionde” yüz + üncü = yüzüncü ”hundrade” yüz otuz + uncu = yüz otuzuncu ”hundratrettionde” yüz otuz yedi + nci =yüz otuz yedinci ”hundratrettiosjunde”
Ordningstal En punkt efter talet indikerar ordningstal: 13. = trettonde 27. = tjugosjunde 51. = femtioförsta kaçıncı är ett frågeord som betyder ”vilken/vilket, på vilken plats/våning/årskurs osv” Kızınız kaçıncı sınıfta? ”I vilken årskurs går er dotter? Üçüncü sınıfta. ”Hån går i 3: an Daireniz kaçıncı katta? ”På vilken våning ligger er lägenhet? ” İkinci katta. ”På andra våningen. ”
birinci/ilk ”första” och sonuncu ”sista” bir + inci = birinci ”första” och ilk ”första” son + uncu = sonuncu ”sista” Dün ilk defa pasta yaptım. ”Igår bakade/gjorde jag tårta första gången” Sonuncu ders bitti. ”Sista lektionen tog slut” Yarışmada birinci oldum. ”Jag kom på första platsen i tävlingen” Yarışmada sonuncu oldum. ”Jag kom på sista platsen i tävlingen”
Repetition: Kasussuffix Det finns 6 kasussuffix i turkiska, nominativ, lokativ, dativ, ablativ, ackusativ och genitiv. Nominativ: Subjekt eller indirekt objekt kan vara i nominativ. Nominativ har ingen markör. Okul çok uzak. ”Skolan ligger långt borta. ” Lokativ: Uttrycker plats, lokalisering. Lokativsuffixet är –DA (–da –de –ta –te) Okulda on sınıf var. ”Det finns tio klassrum i skolan. ” Dativ: ”till, mot någonting/en plats” Dativsuffixet är –(y)A (–ya –ye –a –e) Hafta sonları okula gitmiyoruz. ”Vi går inte i skolan på helgerna”
Repetition: Kasussuffix Ablativ: ”från/ur någonstans/någonting”. Ablativsuffixet är –Dan (–dan –den –tan –ten) Okuldan geldik. ”Vi kom från skolan” Ackusativ: Används för att markera direkt objekt. Ackusativsuffixet är –(y)I (–yı –yi –yu –yü –ı –i –u –ü) Okulu sevdik. ”Vi tyckte om skolan” Genitiv: ın Används för att markera ”ägare”. Genitivsuffixet är –(n)In (–nın –nin –nun –nün – –in –un –ün) Okulun pencereleri eski. ”Skolans fönster är gamla. ”
Några substantiv i kasussuffix ORD GENITIV DATIV ACKUSATIV LOKATIV ABLATIV Ev ”hem/hus” Evin ”husets” Eve ”till huset” Evi ”huset” Evde ”i huset/hemma” Evden ”hemifrån/från huset” Göz ”öga” Gözün ”ögats” Göze ”till ögat” Gözü ”ögat” Gözde ”i ögat” Gözden ”från ögat” Kapı ”dörr” Kapının ”dörrens” Kapıya ”till dörren” Kapıyı ”dörren” Kapıda ”på dörren” Kapıdan ”från dörren” Oda ”rum” Odanın ”rummets” Odaya ”till rummet” Odayı ”rummet” Odada ”i rummet” Odadan ”från rummet” Çocuk ”barn” Çocuğun ”barnets” Çocuğa ”till barnet” Çocuğu ”barnet” Çocukta ”på/i barnet” Çocuktan ”från barnet” Kitap ”bok” Kitabın ”bokens” Kitaba ”till boken” Kitabı ”boken” Kitapta ”i boken” Kitaptan ”från boken” Genç ”ung” Gencin ”ungens” Gence ”till ungen” Genci ”ungen” Gençte ”på/i ungen” Gençten ”från ungen”
Några substantiv och frågeord i kasussuffix ORD GENITIV DATIV ACKUSATIV LOKATIV ABLATIV Kim ”vem” Kimin ”vems” Kime ”till vem” Kimi ”vem” Kimde ”på/i vem” Kimden ”från vem” Ne ”vad” Neyin ”av vad” Neye ”till vad” Neyi ”vad” Nede ”på/i vad” Neden ”från vad” Nere ”var” Nerenin ”av vilken platsen” Nereye ”vart” Nereyi ”var” Nerede ”(på/i) var” Nereden ”varifrån” Bura ”här” Buranın ”den här platsens” Buraya ”hit” Burayı ”här” Burada ”(på/i) här” Buradan ”härifrån” Ora ”där” Oranın ”den där platsens” Oraya ”dit” Orayı ”där” Orada ”(på/i) där” Oradan ”därifrån”
Personliga och demonstrativa pronomen i kasussuffix PRONOMEN GENITIV DATIV ACKUSATIV LOKATIV ABLATIV Ben ”jag” Benim ”min/mitt/mina” Bana ”till mig” Beni ”mig” Bende ”(på/i/hos) mig” Benden ”från mig” Sen ”du” Senin ”din/ditt/dina” Sana ”till dig” Seni ”dig” Sende ”(på/i/hos) dig” Senden ”från dig” O ”han/hon/det” Onun ”hans/hennes/dess” Ona ”till honom/henne/det/ den” Onu ”honom/henne/det/d en” Onda ”(på/i/hos) honom/henne/det/de n” Ondan ”från honom/henne/ det/den” Biz ”vi” Bizim ”vår/vårt/våra” Bize ”till oss” Bizi ”oss” Bizde ”(på/i/hos) oss” Bizden ”från oss” Siz ”ni” Sizin ”er/ert/era” Size ”till er” Sizi ”er” Sizde ”(på/i/hos) er” Sizden ”från er” Onlar ”de” Onların ”deras” Onlara ”till dem” Onları ”dem” Onlarda ”(på/i/hos) dem” Onlardan ”från dem” Bu ”den här” Bunun ”dess” Buna ”till den här” Bunu ”den” Bunda ”(på/i/hos) den Bundan ”från här” den här” Şu ”den där” Şunun ”den däras” Şuna ”till den där” Şunu ”den” Şunda ”(på/i/hos) den där” Şundan ”från den där” Bunlar ”de hära” Bunların ”av de hära” Bunlara ”till de hära” Bunları ”de hära” Bunlarda ”(på/i/hos) de hära” Bunlardan ”från en här” Şunlar ”de dära” Şunların ”av de dära” Şunlara ”till de dära” Şunları ”de dära” Şunlarda ”(på/i/hos) de dära” Şunlardan ”från den där”
Kasussuffix efter possessivsuffix GENITIV DATIV ACKUSATIV LOKATIV ABLATIV 1 p. sg. Ev-im-in ”av mitt hem” Ev-im-e ”till mitt hem” Ev-im-i ”mitt hem” Ev-im-de ”i mitt hem” Ev-im-den ”från mitt hem” 2 p. sg. Ev-in-in ”av ditt hem” Ev-in-e ”till ditt hem” Ev-in-i ”ditt hem” Ev-in-de ”i ditt hem” Ev-in-den ”från ditt hem” 3 p. sg. Ev-i-nin ”av hans/hennes hem” Ev-i-n-e ”till hans/hennes hem” Ev-i-n-i ”hans/hennes hem” Ev-i-n-de ”i hans/hennes hem” Ev-i-n-den ”från hans/hennes hem” 1 p. pl. Ev-imiz-in ”av vårt hem” Ev-imiz-e ”till vårt hem” Ev-imiz-i ”vårt hem” Ev-imiz-de ”i vårt hem” Ev-imiz-den ”från vårt hem” 2 p. pl. Ev-iniz-in ”av ert hem” Ev-iniz-e ”till ert hem” Ev-iniz-i ”ert hem” Ev-iniz-de ”i ert hem” Ev-iniz-den ”från ert hem” 3 p. pl. Ev-leri-nin ”av deras hem ” Ev-leri-n-e ”till deras hem” Ev-leri-n-i ”deras hem” Ev-leri-n-de ”i deras hem” Ev-leri-n-den ”från deras hem” GENITIV DATIV ACKUSATIV LOKATIV ABLATIV 1 p. sg. Oda-m-ın ”av mitt rum” Oda-m-a ”till mitt rum” Oda-m-ı ”mitt rum” Oda-m-da ”i mitt rum” Oda-m-dan ”från mitt rum” 2 p. sg. Oda-n-ın ”av ditt rum” Oda-n-a ”till ditt rum” Oda-n-ı ”ditt rum” Oda-n-da ”i ditt rum” Oda-n-dan ”från ditt rum” 3 p. sg. Oda-sı-nın ”av hans/hennes rum” Oda-sı-n-a ”till hans/hennes rum” Oda-sı-n-ı ”hans/hennes rum” Oda-sı-n-da ”i hans/hennes rum” Oda-sı-n-dan ”från hans/hennes rum” 1 p. pl. Oda-mız-ın ”av vårt rum” Oda-mız-a ”till vårt rum” Oda-mız-ı ”vårt rum” Oda-mız-da ”i vårt rum” Oda-mız-dan ”från vårt rum” 2 p. pl. Oda-nız-ın ”av ert rum” Oda-nız-a ”till ert rum” Oda-nız-ı ”ert rum” Oda-nız-da ”i ert rum” Oda-nız-dan ”från ert rum” 3 p. pl. Oda-ları-nın ”av deras rum” Oda-ları-n-a ”till deras rum” Oda-ları-n-ı ”deras rum” Oda-ları-n-da i deras rum” Oda-ları-n-dan ”från deras rum”
Postpositionerna ile ”med” • ile eller –(y)l. A ”med, genom, med hjälp av, och, ibland”. • Läggs till eller följer substantiv eller substantivfraser (nominalfraser) Exempel: araba ile eller arabayla uçak ile eller uçakla arkadaşım ile eller arkadaşımla sevinç ile eller sevinçle memnuniyet ile eller memnuniyetle Hasan ile eller Hasan’la para ile eller parayla neyle kim(in)le ”med bilen” ”med flyggplanet” ”med min vän” ”med glädje” ”gärna” ”med Hasan” ”med/med hjälp av pengar” ”med vad? ” ”med vem? ”
Postpositionen ile ”med” • Substantiv som ile följer står i nominativ, men om det är personliga eller demonstrativa pronomen, förutom pronomen i pluralis –l. Ar, då står det i genitiv. sen-in-le ”med dig” biz-im-le ”med oss” bu-nun-la ”med/med hjälp av denna/detta” onlarla ”med dem” (inget genitiv här) • Det finns användningar utan genitiv också. Bizle görüşmek istemiyor. ”Han/hon vill inte träffa oss. ” Senle görüşmek istiyor. ”Han/hon vill träffa dig. ”
Postpositionen ile ”med” • ile indikerar instrument eller medel Kapıyı anahtarla açtım. ”Jag låste upp dörren med/med hjälp av nycklar” Lütfen bu formu kurşun kalemle doldurun. ”Var vänlig och fyll i blanketten med en blyertspenna” • Transportering Türkiye’den İsveç’e arabayla geldiler. ”Från Turkiet till Sverige åkte de bil (kom med bilen). ” Çin’e uçakla gittiler. ”De flög till Kina. ” Yürüyen merdivenle yukarı çıktılar. ”De gick upp (genom att åka rulltrappa)/de åkte rulltrappa”
Postpositionen ile ”med” • Ett sätt att göra någonting Birbirlerini sevgiyle kucakladılar. ”De famnade varandra med kärlek” Kütüphanede yüksek sesle konuşmayın. ”Prata inte högt (med högt grad röst) i biblioteket (snälla)” Aceleyle işe gitti. ”Hen gick på jobbet (hon skyndade till jobbet)” • Mätenhet Elmaları taneyle satıyor. ”Hen säljer äpplen styck för styck” Yumurtaları düzineyle aldım. ”Jag köpte äggen dussin för dussin”
Ord som styr ile (Birisiyle) buluş- ”att träffa någon” (Birisiyle) dans et- ”att dansa med någon” (Birisiyle) evlen- ”att gifta sig med någon” (Birisiyle) görüş- ”att träffas” (Birisiyle) ilgilen- ”att ta hand om någon” (Birisiyle) konuş- ”att prata med någon” (Birisiyle) sohbet et- ”att prata med någon (att ha djup konversation)” (Birisiyle) tanış- ”att bekanta sig med någon” (Birisiyle) tanıştır- ”att presentera någon för någon”
birlikte och beraber ”tillsammans” • birlikte och beraber betyder ”tillsammans”, och följer ofta ile för att förstärka meningen. Aslı sinemaya Ayşe’yle birlikte geldi. ”Aslı kom på bio tillsammans med Ayşe. ” Her yere köpeğiyle beraber gidiyor. ”Hen går överallt tillsammans med sin hund. ” • Följande ord är kombinerad med –(y)l. A, men de har speciella meningar. böylelikle ”så, på så sätt, därför” genellikle ”vanligen, allmänt, i allmänhet” öncelikle ”först och främst” özellikle ”särskillt” tamamiyle ”fullständigt, helt och hållet” yanlışlıkla ”av misstag” zorla ”ovilligt (med tvång, någon tvingar en)”
Postpositionen için ”för” • için betyder ”för/till”. • Läggs till eller följer substantiv eller substantivfraser (nominalfraser) mutfak için ”för/till köket” çocuklar için ”för/till barnen” yolculuk için ”för/till resan” senin için ”för dig/för din skull” ne için eller niçin ”för vad? /varför? ” kim için eller kimin için ”för vem? ”
Postpositionen için ”för” Substantiv eller substantivfras som için följer står i nominativ, men om det är personliga eller demonstrativa pronomen, förutom promomen i pluralis –l. Ar, då står det i genitiv. sen-in için ”för dig” biz-im için ”för oss” bu-nun için ”för honom/henne/denna/detta” onlar için ”för dem” (inget genitiv här) OBS! bunun için betyder ”av denna anledning, på grund av detta, därför” onun için kan betyda ”för honom/henne, för hennes/hans skull” och ”därför, på grund av detta, därför” Geçen hafta hastaydım, onun için işe gitmedim. Onun için İstanbul’a gittim. ”Jag var sjuk förra veckan, och därför gick inte på jobbet. ” ”Jag åkte till Istanbul för hennes/hans skull”
Postpositionen için ”för” Funktionen av için kan anges av dativ. senin için eller sana ”för/till dig” sizin için eller size ”för/till er” evimiz için eller evimize ”för/till vårt hem” odamız için eller odamıza ”för/till vårt rum” Arkadaşım için bir tiyatro bileti aldım ”Jag köpte teaterbiljett till min kompis” Arkadaşıma bir tiyatro bileti aldım ”Jag köpte teaterbiljett till min kompis”
Postpositionen için ”för” • için kan följa verbalnomen (verbal substantiv) också. Då betyder det ”för att kunna, eftersom, för att” Derse yetişmek için koşmamız gerekiyor. Geç kaldığım için özür dilerim. Dün hasta olduğum için toplantıya gelemedim. Uçağı kaçırdığım için yeni bilet aldım. Obs! Jag köpte skorna för 100 lira. ”Ayakkabıları yüz liraya aldım. ” INTE ”Ayakkabıları yüz lira için aldım. ” ”Vi måste springa för att kunna hinna med lektionen. ” ”Jag ber om ursäkt för att jag är sen” ”Eftersom jag var sjuk igår kunde jag delta i mötet” ”Eftersom jag missade flyget, så köpte jag ny biljett”
- Slides: 32