Downs syndrom Downs syndrom r den vanligaste enskilda

Downs syndrom

Downs syndrom är den vanligaste enskilda orsaken till utvecklingsstörning. Personer med Downs syndrom har ett antal yttre kännetecken gemensamma, men är naturligtvis olika individer med egna personligheter.

Downs syndrom Den extra kromosomen som personer med Downs syndrom har påverkar framförallt hjärnans utveckling. Det är detta som ger upphov till själva utvecklingsstörningen. Dessutom brukar en rad andra organ och system i kroppen påverkas. Vanliga medicinska åkommor är hjärtfel, infektionskänslighet, synfel och hörselnedsättning.

Downs syndrom Hjärnans utveckling sätter en biologisk gräns för vad som är möjligt för en person att prestera. Men det är inte alltid denna gräns som utgör det största hindret för utvecklingen hos personer med Downs syndrom. Brist på träning, t. ex. i kommunikation, upplevelser och erfarenheter kan utgöra hinder för en ökad delaktighet i samhället.

Många ungdomar och vuxna med Downs syndrom kan lära sig att läsa och skriva. Alla kan flytta till eget boende, om man anpassar stöd efter den enskildes förutsättningar. Många klarar vanliga hushållssysslor men kan behöva hjälp med matlagning och med sin ekonomi.

Man ska inte förväxla utvecklingsstörning med dåligt minne. Personer med Downs syndrom kan verka ha dåligt minne därför att de – till följd av sin begåvningsnedsättning – har en dålig rumsuppfattning och svårt att förstå tidsbegreppet. Den bristande rumsuppfattningen gör att de måste gå eller åka en sträcka mellan två platser många gånger och memorera riktpunkter för att lära sig hitta.

Svårigheterna att förstå tidsbegreppet gör att de frågar många gånger om det är dags att gå till bussen nu – därför att de inte förstår innebörden av uttryck som ”om en timme”.

Halls kriterier När man misstänker att det nyfödda barnet har Downs syndrom, använder man Halls kriterier. Det är en lista med de 20 vanligaste kännetecknen. Finner man endast fyra kriterier eller färre hos barnet, är det aldrig fråga om Downs syndrom. Har barnet mellan fem och elva kvarstår misstanken och kromosomanalys görs. Finner man 12 eller fler kriterier är diagnosen säker. För att vara helt säker på diagnosen och vilken form av kromosomavvikelse barnet har, tas blodprov och en cellodling görs.

Halls kriterier För tidigt född och/eller underviktig Muskelslapphet Dåligt utvecklad Mororeflex (reflexen kan utlösas genom att man släpper barnets huvud bakåt). Överrörliga leder Platt ansikte Platt bakhuvud Rikligt med nackskinn

Halls kriterier Veck i inre ögonvrån

Halls kriterier Korta, breda, mjuka händer med korta, överrörliga fingrar Fyrfingerfåran sträcker sig över hela handflatan Kort lillfinger, krökt inåt och med kort mellanben Stort avstånd mellan stortån och andra tån (”sandalgap”) Avvikande form på höftleden (ses bara på röntgen) Tandavvikelser (när barnet blir äldre).