Att vara i presens Hur sger man Jag

”Att vara” i presens Hur säger man ”Jag är…/Du är…/Han är…” på turkiska? Genom suffix som läggs till substantiv eller adjektiv. Singular Plural –(y)ım –(y)im –(y)um –(y)üm –(y)ız –(y)iz –(y)uz –(y)üz –sın –sin –sun –sün –sınız –siniz –sunuz –sünüz (–lar –ler) (Ben) çalışkan-ım. (Biz) çalışkan-ız. (Sen) çalışkan-sın. (Siz) çalışkan-sınız. (O) çalışkan. (Onlar) çalışkan-(lar). (Ben) öğretmen-im. (Sen) öğretmen-sin. (O) öğretmen. (Biz) öğretmen-iz. (Siz) öğretmen-siniz. (Onlar) öğretmen-(ler).

Flera exemplar Ben iyiyim. ”Jag är (mår) bra” Biz iyiyiz. ”Vi är (mår) bra. ” Ben diplomatım. ”Jag är diplomat” Biz diplomatız. ”Vi är diplomater” Sen Amerikalı’sın. ”Du är amerikan” Siz Amerikalı’sınız. ”Ni är amerikaner” Sen öğretmensin. ”Du är lärare” Siz öğretmensiniz. ”Ni är lärare” O ev. ”Det där är hus” Onlar ev. ”De där är hus” O profesör. ”Hen är professor” Onlar profesör. ”De är professorer” John çok çalışkan. ”John är mycket flitig” John ve Mark çok çalışkan. ”John och Mark är mycket flitiga”

Demonstrativa pronomen bu ”den/det här” bunlar ”de här" şu ”den/det där” şunlar ”de där” o O onlar ”den/det där" ”de där” ”bu” används när man vill peka ut någonting som står/ligger nära. ”şu” används när man vill peka ut någonting som står/ligger längre bort. ”o” används när man vill peka ut någonting som står/ligger längst bort. Bu masa. Bu bardak. Şu silgi. Şu resim. O sandalye. O pencere. ”Det här är ett bord. ” ”Den här är en kopp. ” ”Det där är ett suddgummi. ” ”Den där är en bild. ” ”Den där är en stol. ” ”Det där är ett fönster. ” Bunlar masa. Bunlar bardak. Şunlar silgi. Şunlar resim. Onlar sandalye. Onlar pencere. ”De här är bord. ” ”De här är koppar. ” ”De där är suddgummi. ” ”De där är bilder. ” ”De där är stolar. ” ”De där är fönster. ”

Demonstrativa adjektiv • bu, şu, o kan komma före substantiv, då fungerar de som adjektiv. Bu ev büyük. ”Det här huset är stort. ” Şu ağaç çok yaşlı. ”Det där trädet är mycket gammalt. ” O çanta çok pahalı. ”Den där väskan är mycket dyr. ” • OBS! Bara demonstrativa pronomen i singularis. bunlar, şunlar, onlar som är i pluralis används inte som demonstrativa adjektiv. Bunlar evler büyük. Bu evler büyük. ”De här husen är stora”.

Negationen av ”att vara” i presens Alltså ”X är inte …” Negerande partikeln değil + personändelser: Singular Plural değil-im değil-iz değil-siniz değil(-ler) (Ben) hasta değil-im. (Sen) hasta değil-sin. (O) hasta değil. (Biz) hasta değil-iz. (Siz) hasta değil-siniz. (Onlar) hasta değil(-ler) (Ben) meşgul değil-im. (Sen) meşgul değil-sin, (O) meşgul değil. (Biz) meşgul değil-iz. (Siz) meşgul değil-siniz. (Onlar) meşgul değil(-ler).

Flera exempel på değil Bu ev büyük. ”Det här huset är stort. ” Bu ev büyük değil, küçük. ”Det här huset är inte stort, utan litet” Bu kalem. ”Den här är en penna. ” Bu kalem değil, silgi. ”Den här är inte en penna, utan ett suddgummi. ” Bu kahve. ”Det här är kaffe. ” Bu kahve değil, çay. ”Det här är inte kaffe, utan te. ” O çanta çok pahalı. ”Den där väskan är mycket dyr. ” O çanta çok pahalı değil. ”Den där väskan är inte mycket dyr. ” Ben yaşlıyım. ”Jag är gammal. ” Ben yaşlı değilim, gencim. ”Jag är inte gammal, utan ung. ” Sen hemşiresin. ”Du är sjuksköterska. ” Sen hemşire değilsin, doktorsun. ”Du är inte sjuksköterska, utan läkare. ”

Konjunktioner ve ”och”, ile ”och”, ama ”men” Konjunktioner binder samman ord, grupper av ord, fraser eller satser. Ve betyder "och" och skrivs alltid isär. okul ve iş "skola och jobb" Uppsala ve Stockholm "Uppsala och Stockholm" kalem ve silgi "penna och suddgummi"

Konjunktioner ve ”och”, ile ”och”, ama ”men” İle motsvarar "och" i svenska kan skrivas isär eller kan läggas till ord, då blir det som –(y)l. A När ile läggs till ord, följer den vokalharmoni regeln med två allomorfer. Dvs att den blir antingen –(y)la eller –(y)le beroende på vokalen i sista stavelsen av ordet. kadın ile adam eller kadınla adam "kvinnan och mannen" öğretmen ile öğrenci eller öğretmenle öğrenci "läraren och eleven/studenten" dede ile nine eller dedeyle nine "farfar/morfar och mormor/farmor" Ali ile Mehmet eller Ali’yle Mehmet "Ali och Mehmet"

Konjunktioner ve ”och”, ile ”och”, ama ”men” Ama binder samman satser, uttrycker kontrast och motsvarar ”men” i svenska. Hasan Türk ama Emma İsveçli. ”Hasan är turk men Emma är svensk. ” Mavi elbise güzel ama kırmızı elbise güzel değil. ”Blåa klänningen är fin men inte röda. ” Ben kısayım ama sen uzunsun. ”Jag är kort men du är lång. ” Çay güzel ama soğuk. ”Teet är gott, men kallt”

Kapitel 3 Vokalharmoni med två allomorfer/(Two way) vokalharmoni Om vokalen i sista stavelsen av order är: Bakre vokaler aıou a Främre vokalre eiöü e Plural suffix –l. Ar har två allomorfer. De är –lar och –ler. elma ”äpple” elmalar ”äpplen” gazete ”tidning” gazeteler ”tidningar” ayakkabı ”sko” ayakkabılar ”skor” dil ”språk” diller ”språk” pantolon ”byxa” pantolonlar ”byxor” göz ”öga” gözler ”ögon” okul ”skola” okullar ”skolor” üzüm ”vindruva” üzümler ”vindruvor”

OBS! Plural i svenska, singular i turkiska Ord som är i plural i svenska som ”byxor” och ”glasögon”, är i singularis i turkiska: gözlük ”ett par glasögon” gözlükler ”flera glasögon” pantolon ”ett par byxor” pantolonlar ”flera par byxor/många byxor”

Bilda ja/nej frågor Ja/nej frågor bildas med hjälp av frågepartikeln m. I sätts i slutet av meningen. Om det finns någon personändelse i verbet, flyttas det till m. I. Ordföljden ändras inte. Obs! Frågepartikeln –m. I har fyra allomorfer, som är mı, mi, mu, mü. Bu kitap. ”Det är en bok. ” Bu kitap mı? ”Är det en bok? ” O elbise güzel. ”Den där klänningen är fin. ” O elbise güzel mi? ”Är den där klänningen fin? ” Kütüphaneye gidiyorsun. ”Du går till biblioteket. ” Kütüphaneye gidiyor musun? ”Går du till biblioteket? Oyun oynuyoruz. Oyun oynuyor muyuz? ”Vi spelar spel. ” ”Spelar vi spel? ”

Bilda frågeordsfrågor • ne ”vad? ” • nasıl ”hur? ” * Ordföljden ändras inte. • nereye ”vart? ” Bu masa. ”Det är ett bord. ” Bu ne? ”Vad är det? Hava güzel. ”Det är bra väder? ” Hava nasıl? ”Hur är det med väder? ” Aslı eve gidiyor. ”Aslı går hem. ” Aslı nereye gidiyor? ”Vart går Aslı? ”

Ja/Nej frågor med verbet ”att vara” i presens Hur bildar man ”Är jag…? ” frågor i turkiska? Singular Plural Ben … m. Iy. Im? Biz … m. Iy. Iz? Sen … m. Is. In? Siz … m. Is. In. Iz? O … m. I? Onlar … m. I? Ben uykulu muyum? Sen evli misin? O aç mı? ”Är jag sömnig? ” ”Är du gift? ” ”Är han/hon hungrig? ” Biz gönüllü müyüz? Siz genç misiniz? Onlar üzgün mü? ”Är vi volontära? ”Är ni unga? ” ”Är de ledsna?

Negationen av ja/nej frågor med verbet ”att vara” i presens Hur bildar man ”Är jag inte…? ” frågor i turkiska? singular plural Ben … değil miyim? Biz … değil miyiz? Sen … değil misin? Siz … değil misiniz? O … değil mi? Onlar … değil mi? Ben genç değil miyim? Sen genç değil misin? O genç değil mi? ”Är jag inte ung? ” ”Är du inte ung? ” ”Är han/hon inte ung? ” Biz genç değil miyiz? Siz genç değil misiniz? Onlar genç değil mi? ”Är vi inte unga? ” ”Är ni inte unga? ”Är de inte unga?

Lokativ • Beskriver placering • Uttryckas av suffixet –DA (–da –de –ta –te). Efter vokaler och tonande konsonanter (b c d g ğ j l m n r v y z): Efter tonlösa konsonanter (ç f h k p s ş t): –da –de –ta –te • Motsvarar prepositionerna ”i, på” i svenska • Kan läggas till substantiv, pronomen och adjektiv kutu ”låda” kutuda ”i lådan” Stockholm ”Stockholm” Stockholm’de ”i Stockholm” masa ”bord” masada ”på bordet” kilise ”kyrka” kilisede ”i kyrkan” mutfak ”kök” mutfakta ”i köket” market ”affär” markette ”i affären” sokak ”gata” sokakta ”på gatan” İzmit ”İzmit” İzmit’te ”i İzmit”

Personliga och demonstrativa pronomen i lokativ • Obs! Den så kallade buffer n dyker upp mellan demonstrativa pronomen och lokativ suffix –DA Personliga pronomen i lokativ Demonstrativa pronomen i lokativ Bende Bunda Sende Şunda Onda Bizde Bunlarda Sizde Şunlarda Onlarda onlarda Ett substantiv eller pronomen i lokativ kan fungera som predikat i icke-verbala satser: Market Sedef Sokak’ta. Onlar evde. ”Affären ligger på Sedef Sokak(Sedefgatan)” ”De är hemma”

Några verb som styr lokativ I svenska: olika verb styr olika prepositioner. ”Det kliar i näsan”, ”Vi tittar på Tv” I turkiska: olika verb styr olika kasussuffix (ackusativ, lokativ, ablativ, dativ osv). Följande verb styr lokativ: • • Çalış- ”att arbeta/jobba” evde çalış- ”att arbeta hemma/hemifrån” Dinlen- ”att vila” evde dinlen- ”att vila sig hemma” Doğ- ”att föddas” İstanbul’da doğ- ”att föddas i Istanbul” Eğlen- ”att ha roligt/trevligt” partide eğlen- ”att ha roligt på festen Kal- ”att stanna” evde kal- ”att stanna hemma” Otur- ”att sitta” sandalyede otur- ”att sitta på stolen” Yürü- ”att gå/promenera” sokakta yürü- ”att gå på gatan” Yüz- ”att simma” gölde yüz- ”att simma i sjön”

Lokativ med var/yok ”existens/icke-existens” Lokativ används ofta med var/yok ”Det finns…/Det finns inte…” Odada iki sandalye var. ”Det finns två stolar i rummet. ” Adana’da metro yok. ”Det finns inte tunnelbana i Adana. ” Om subjektet som lokativ läggs till är en person, då betyder var/yok ”X har…. ” eller ”X har inte…” Babamda çok kitap var. ”Min pappa har många böcker. ” Bende hiç para yok. ”Jag har ingen pengar. ”

nerede/burada/şurada/orada Det är vanligt att lokativ kombineras med frågeordet nere ”var” och platsord, bura ”här”, şura ”där”, ora ”där”. nerede ”var, på vilket ställe? ” burada ”här” şurada ”där” orada ”där” Çanta nerede? ”Var är väskan? ” Çanta burada. ”Väskan är här. ”

Långa konsonanter Dubbelkonsonanter i medial position uttalas långt. Elli ”femtio” Anne ”mamma” Obs! Güler ett flicknamn eller ”Han/hon skrattar” Eli ”hans/hennes hand” Atı ”hans/hennes häst” Güller ”rosor” Attı ”Han/hon kastade. ” Elli ”femtio”

Inflectional och derivational suffix Inflectional (böjning) suffix är ett suffix som inte ändrar meningen av det ord som suffixet läggs till. Exempel på det är lokativ suffix –DA. Derivational (avledning) suffix läggs till ord och ändrar betydelsen av ordet. Ordet får fram ett annat ord. Exempel på det är –l. I ”med” och –s. Iz ”utan/–lös/–fri”. –l. I har fyra allomorfer, –lı –li –lu –lü. Läggs till suffix för att bilda adjektiv, kan motvsvara –ig i svenska. tuz ”salt” > tuzlu ”saltig” su ”vatten” > sulu ”saftig” akıl ”intelligens” > akıllı ”smart/klok” güneş ”sol” > güneşli ”solig”

När derivational suffix –l. I läggs till substantiv som är namn på platser Namn på ett land/stad + –l. I tyder nationalitet/invånare i staden. İsveç ”Sverige” İsveçli ”svensk/svenska” İran ”Iran” İranlı ”iranier/iranska” Çin ”Kina” Çinli ”Kines/kinesiska” Uppsala ”Uppsala” Uppsalalı ”Uppsalabo/någon som är från Uppsala” İstanbul ”Istanbul” İstanbullu ”Istanbulbo/någon som är från Uppsala” Ankara ”Ankara” Ankaralı ”Ankarabo/någon som är från Uppsala” Nerelisin? ”Var kommer du ifrån? ” Lüleburgazlı’yım. ”Jag är från Lüleburgaz” Nerelisiniz? ”Var kommer ni ofrån? ” İzmirli’yiz. ”Vi är från İzmir. ”

–p –ç –t –k i slutet av ordet Om ett ord som slutar på –p –ç –t –k följs av ett suffix som börjar på en vokal ersätts de av –b –c –d –ğ. Detta sker både i tal och skrift. kitap ”bok” kitabı ”boken” ağaç ”träd” ağacı ”trädet” kağıt ”papper” kağıdı ”papperet” sokak ”gata” sokağı ”gatan” • Om ett suffix som börjar på en konsonant läggs till ett sådant ord som slutar på –p –ç –t –k sker inget ersättning/förändring, t. ex. kitap ”bok” kitapta ”i boken”

–p –ç –t –k i slutet av ordet Detta sker även på ortsnamn, men bara i tal: Gaziantep ”Gaziantep” Gaziantep’in ”Gazianteps”, (ga: ziantebin i tal) Ahmet ”Ahmet” Ahmet’in ”Ahmets”, (Ahmedin i tal) Det finns undantag: taşıt ”fordon” taşıtı ”fordonet” market ”affär” marketi ”affären” hayat ”liv” hayatı ”livet” hukuk ”juridik” hukuku ”juridiken” top ”boll” topu ”bollen”

Genitiv –(n)In Läggs till substantiv, pronomen, verbalsubstantiv eller partikel, motsvarar ”-s/av i svenska, som flickans, barnens osv. • Om det läggs till ett ord som slutar på konsonant: –ın –in –un –ün • Om det läggs till ett ord som slutar på vokal: –nın –nin –nun –nün arkadaşların evin okulun sütün ”kompisarnas” ”husets” ”skolans” ”mjölkens” arabanın ”bilens (reservsdelar)” sevginin ”kärlekens (väg)” komşunun ”grannens (trädgård)” öykünün ”berättelsens tema” OBS! undantag: su ”vatten” blir suyun ”vattens” i genitiv, inte sunun ne ”vad” blir neyin ”av vad” i genitiv, inte nenin Hasan’ın ”Hasans” Elif’in ”Elifs” Ayşe’nin ”Ayşes” Orhan’ın ”Orhans”

Demonstrativa pronomen i genitiv och possessiva pronomen Possesiva pronomen (personliga pronomen i genitiv) Demonstrativa pronomen i genitiv Ben-im ”min/mitt/mina” Bu-nun ”dess” Sen-in ”din/ditt/dina” Şu-nun ”dess” O-nun ”hans/hennes/sin/sitt” O-nun ”dess” Biz-im ”vår/vårt/våra” Bunlar-ın ”dess” Siz-in ”er/ert/era” Şunlar-ın ”dess” Onlar-ın ”deras” Onlar-ın ”dess”

Demonstrativa pronomen i genitiv och possessiva pronomen Possesiva pronomen fungerar liksom adjektiv med substantivet: Benim ödevim burada. ”Min övning är här. ” (”Vems läxa är det? Min. ” min beskriver läxan. ) Sizin okulunuz o sokakta. ”Er skola ligger på den där gatan. ” (”Vems skola är det? Er. ” er beskriver skolan. ) Possessiva pronomen kan fungera som predikat i satsen: Bu ödev benim. ”Den här övningen är min. ”